Regeringen redovisar i skrivelsen sin bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen gjort i rapporten Återfall i brott – hur kan samhällets samlade resurser användas bättre? (RiR 2015:4). Regeringen redovisar också sina åtgärder med anledning av Riksrevisionens rekommendationer i rapporten.
Riksrevisionens iakttagelse är att det återfallsförebyggande arbetet behöver utvecklas så att klienterna i större utsträckning än vad som är fallet idag kan bli föremål för insatser som de har bedömts vara i behov av. Särskilt gäller detta vad Riksrevisionen anför om behovet av en utvecklad samverkan mellan berörda aktörer, liksom på vikten av utbildning som förebyggande faktor. Riksrevisionen påtalar dessutom att fler återfallsförebyggande insatser skulle kunna göras och få bättre effekt, om klienters problem och behov identifierades tidigare, vilket regeringen också instämmer i.
Kriminalvården har en stor utmaning i att få ner antalet återfall i brott. Även om uppgiften inte enbart ligger på Kriminalvården så har myndigheten onekligen en stor roll i uppgiften. Om återfallsförebyggande arbete har Kristdemokraterna skrivit i en annan motion som lämnats till riksdagen. I den pekar vi på vikten av att anstalterna hålls drogfria, att behandling mot alkohol- och narkotikamissbruk erbjuds, att utbildning och arbetsträning bör erbjudas. Där lägger vi också fram vikten av att frigivningen förbereds i god tid samt att den frigivne måste få hjälp med att skaffa bostad, arbete eller annan typ av meningsfull sysselsättning. Det är också viktigt att det sociala kontaktnätet stärks. Alla satsningar på kriminalvården syftar till att minska brottsligheten i framtiden.
Kristdemokraterna var med och tillförde stora anslagsökningar till Kriminalvården. Samtidigt har Kriminalvården i dag delvis ändrade förutsättningar som hänger samman med förändringar i klientsammansättningen. Därför fanns det skäl att göra en samlad analys av kostnadsutvecklingen inom Kriminalvårdens olika verksamheter. Alliansregeringen tillsatte därför 2014 utredningen En flexibel och effektiv kriminalvård, dir 2014:99, med uppdraget att analysera kostnadseffektiviteten i Kriminalvården samt föreslå hur det återfallsförebyggande arbetet kan utvecklas och förstärkas, bland annat genom nya former för samverkan med andra myndigheter och aktörer. Utredaren fick i uppdrag att redovisa hur Kriminalvårdens kostnader för anstalt, häkte, frivård respektive transporttjänst har utvecklats sedan 2004. Vidare skulle utredaren analysera om fördelningen av kostnaderna var ändamålsenliga och avspeglade regeringens prioriteringar. En internationell jämförelse skulle göras och framgångsrika internationella exempel på återfallsförebyggande åtgärder studeras. Uppdraget skulle redovisas innan 2015 års utgång.
Att utredningen lades ned är mycket beklagligt eftersom Kriminalvårdens verksamhet så väl behöver en sådan genomgång. Kristdemokraterna menar att utredningen snarast ska återupptas. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Riksrevisionen lyfter i rapporten behovet av individanpassade insatser. I förhållande till behovet är insatserna för få, för sena och ofta okoordinerade. Insatserna beskrivs som ostrukturerade samtal och det hänvisas till andra aktörer snarare än mer konkreta åtgärder som behandlingsprogram eller studier. Väntetider såväl inom vård och hos socialtjänsten försvårar också. Om vissa avgörande åtgärder dröjer eller uteblir finns risk att klienter återfaller i brott eller missbruk och att tidigare insatser blir bortkastade. Vår mening är att regeringen inte möter denna kritik i skrivelsen på ett fullgott sätt. Regeringen bör därför återkomma i frågan. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Andreas Carlson (KD) |
|
|
Sofia Damm (KD) |
Tuve Skånberg (KD) |
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|