I dag befinner sig sextio miljoner människor på flykt. Några av dem tar sig till Sverige. År 2014 motsvarade flyktinginvandringen en ny person per 200 invånare i Sverige. Det innebär att det varje månad kommer tusentals människor som flytt från krig och förföljelse. Centerpartiet värnar asylrätten och ställer krav på ett bra mottagande så att de som söker sig hit snabbt kan komma till sin rätt i ett nytt land.
Vi kan i dag konstatera att integrationspolitiken har misslyckats, och reformer krävs för att undvika växande utanförskap och motsättningar i samhället. Samtidigt ser vi att både Sverige och EU lider av arbetskraftsbrist och hur ett inflöde av människor i arbetsför ålder behövs för att hantera stora pensionsavgångar.
Vi ser ett stort behov av att närodla integrationspolitiken och ge kommuner och civilsamhälle mer ansvar och bättre förutsättningar att bidra. Vi står upp mot diskriminering och för lägre trösklar till den svenska arbetsmarknaden. Bostäder behöver byggas och handläggningstider kortas.
Med de krig och konflikter som rasar i vår omvärld är det uppenbart att vi behöver en migrationspolitik som på allvar slår vakt om mänskliga rättigheter. Det kan bara uppnås genom en bättre integrationspolitik i kombination med fler säkra och lagliga vägar till Europa för dem som är på flykt. EU bär ett stort ansvar för att etablera en human migrationspolitik, där Sverige inte ska göra mindre, men där fler länder måste göra mer.
Sveriges just nu bristfälliga mottagande av människor som sökt sig hit från krig och förföljelse har på senare år utvecklats till en av de stora samhällsutmaningar vårt land står inför. Centerpartiets utgångspunkt är att vi behöver hitta konstruktiva lösningar på de praktiska problem som uppstår när flyktingströmmarna ökar. Vi måste både värna öppenheten mot omvärlden och se till att alla som tas emot i Sverige på ett snabbt och effektivt sätt kan bli en del av samhället.
Kommunerna är nyckelaktörer i den svenska integrationspolitiken. De allra flesta kommuner vill vara med och ta sitt ansvar för flyktingmottagandet. Men i kommunsektorn råder, med rätta, stor frustration. Många är de kommunala politiker som vittnat om hur gärna de vill hjälpa till, men med förtvivlan konstaterat att de saknar verktyg för att få till ett värdigt mottagande. Bland annat är systemet för kostnadsersättning till kommunerna vid flyktningmottagande krångligt och otillräckligt. Detta systemfel minskar kommunernas förtroende för mottagandet och för Migrationsverket. Därför behövs reformer som gör att ersättningssystemet lever upp till sina syften: att kommunerna får full kompensation för de kostnader som är kopplade till asylboenden, kommunplaceringar och anhöriga.
För att vi ska klara av integrationen behöver landets kommuner få större inflytande och långsiktighet i sitt arbete. Därför föreslår vi att kommunerna övertar uppdraget att ta emot asylsökande. På det sättet kommer kommunerna redan under asyltiden att kunna initiera etableringen lokalt och samtidigt skaffa sig ett inflytande över anläggningsboendena som man hittills inte haft.
Kommunerna tar ett mycket ojämnt fördelat ansvar i flyktingmottagandet. Det är någonting som vi ser ett behov att ändra. Vi anser dock att det i dagsläget är aktuellt att införa ett tvång för alla kommuner att ta emot asylsökande då den typen av åtgärder sannolikt inte skulle leda till ett effektivt mottagande. För att åstadkomma en jämnare fördelning anser vi att varje kommun ska tilldelas ett tydligt nyckeltal där kvotflyktingar, ensamkommande, asylsökande, nyanlända och anhöriga räknas in. De kommuner som inte tar sitt ansvar måste ta fram en handlingsplan för att kunna öka sitt mottagande. De kommuner som trots handlingsplaner inte klarar sitt uppdrag åläggs att betala en avgift. Möjlighet ska dock finnas att klara sin kvot genom att köpa platser i närliggande kommuner. Den statliga ersättningen för mottagandet ska också vara utformad så att de kommuner som tar ett ansvar som överstiger nyckeltalet får extra resurser.
Etableringsreformen, som flyttade ansvaret för nyanländas etablering i Sverige från kommunerna till Arbetsförmedlingen, har inte lett till de förbättringar som var syftet. Ett av de viktigaste skälen till det är att Arbetsförmedlingen inte haft förutsättningar att klara sitt uppdrag. Syftet med reformen var bl.a. att åstadkomma starkare jobbfokus i integrationspolitiken. Det var i sig en god tanke, men följden blev att den lokala integrationspolitik som fanns före 2010 gick om intet. Först när kommunerna började inse att staten inte kunde leverera vad den lovat tvingades de återigen dra igång egna integrationsinsatser, men utan statligt stöd.
Det måste finnas en tydlig arbetsmarknadskoppling i integrationspolitiken, men etableringsreformens, statens och Arbetsförmedlingens misslyckande gör det nödvändigt att återigen ge kommunerna ansvaret för de nyanländas etablering. Det är kommunerna som står för försörjningsstöd och andra kostnader som uppstår när människor inte integreras i det svenska samhället. Detta ger kommunsektorn starka incitament att utveckla fungerande system för nyanländas etablering.
För människor som flyttat till Sverige, oavsett skäl, finns ett stort värde i att tidigt förmedla bilden av det svenska samhället och hur det fungerar. Vart man vänder sig om man är i behov av hjälp, hur arbetsmarknaden ser ut och vilka regler som gäller. Redan i dag finns goda exempel på detta runtom i landet, bl.a. i form av samhällskommunikatörer med kulturell och språklig kompetens. Denna typ av goda exempel bör tas till vara. Därför anser också Centerpartiet att en utökad samhällsorientering redan tidigt under asylprocessen är oerhört viktig för att lägga grunden till fortsatt integration lokalt och i det svenska samhället. Den bör också göras obligatorisk såtillvida att man får nedsatt dagersättning om man inte deltar. Vidare anser vi att studieförbunden bör ges ökade möjligheter att arbeta proaktivt med integrationen och då i större utsträckning hitta sätt att involvera och höja kunskapsnivån hos infödda svenskar.
Ett bra mottagande av nyanlända barn är ett viktigt uppdrag för landets kommuner. En snabb inlärning av svenska är nyckeln till det svenska samhället och det svenska skolsystemet. Nyanlända barn ska ges tillräckligt stöd för att snabbt lära sig språket genom förberedande introduktionsklasser med intensiv språkundervisning. Utbildningen ska bekostas av staten och finnas tillgänglig i alla kommuner.
Systemet med etableringslotsar är på väg att avvecklas. En del av dessa resurser bör flyttas över till ett program för att identifiera, finansiera och löpande utvärdera, initiativ från civilsamhället fokuserade på integration och jobbsökande. Detta för att föreningar och civilsamhälle ska kunna fungera som mentorer för nyanländas etablering.
En viktig del i integrationsarbetet handlar om att skapa mötesplatser och förhindra att sociala barriärer mellan människor med olika bakgrund växer sig starka. Tyvärr ser vi redan i dag motsättningar i samhället som skulle kunna överbryggas om vi aktivt arbetar med att sprida kunskap, lyssna på människors oro och påverka attityder. Dessa motsättningar finns mellan många olika grupper i samhället. Detta måste synliggöras.
För skapandet av mötesplatser är ett levande civilsamhälle och föreningsliv en hörnsten. För människor som flytt från auktoritära regimer kan ofta civilsamhällets företrädare skapa mer förtroende än offentliga tjänstemän och uniformerade myndighetspersoner. Centerpartiet ser det som avgörande att landets kommuner liksom regering och myndigheter underlättar för starka nätverk människor emellan. En starkare integrationsaspekt, mellan olika grupper bör vägas in i de bidrag som delas ut till civilsamhället. Samtidigt måste vi bygga förtroende mellan det offentliga Sverige och dess nya invånare.
Centerpartiet tar starkt avstånd från hedersrelaterat våld och förtryck. Det är vår skyldighet att bekämpa traditioner som riskerar att leda till allvarliga kränkningar av enskilda människors fri- och rättigheter. Ingen ska behöva utsättas för förtryck i hederns namn. Ingen ska tvingas gifta sig med en person som han eller hon inte själv valt. Ingen ska behöva mista livet på grund av hedersrelaterat våld. Föreställningar om oskuld och kyskhet står ofta i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Centerpartiet anser att det lagliga ansvaret avseende könsstympning för föräldrar med uppehållstillstånd eller svenskt medborgarskap även bör omfatta vistelser utanför Sveriges gränser. En sådan lag ställer stora krav på specifik kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck och särskilda rutiner vid exempelvis polisutredningar, riskbedömningar och bedömningar av stödinsatser.
Det tar alldeles för lång tid för nyanlända att komma i arbete. Detta beror delvis på strukturella problem på den svenska arbetsmarknaden såsom stelbenta arbetsrättsliga regler. Genom trygg flexibilitet sänks trösklarna till arbetsmarknaden för dem som ännu inte etablerat sig. Vi vill även renodla Arbetsförmedlingens uppdrag och införa en jobbfixarpeng som låter fler aktörer förmedla jobben.
Vi anser att det är nödvändigt att få fram fler introduktionsjobb och lärlingsplatser samt att dessa också omfattar alla nyanlända. Möjligheten att få in en fot på arbetsmarknaden genom lärlingsjobb, samtidigt som man lär sig jobbet och språket, är mycket betydelsefullt för integrationen.
Många som kommer till Sverige har en bakgrund inom vård- och omsorgsyrken. Eftersom det är stor brist på den typen av kompetens är det extra viktigt att man kan validera dessa människors kunskaper skyndsamt. För att detta ska fungera måste universitet och högskolor göras delaktiga mycket tidigare än vad som i dag är fallet. I den mån det handlar om yrken som kräver legitimationer behöver också handläggningen av sådana ske snabbare. Möjligheten att använda EU:s gemensamma regelverk som standard för validering av utländska sjukvårdsutbildningar bör undersökas. I dag blir många läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal fast på anläggningsboenden och sedan i sfi-klasser alldeles för länge. Fler lämpliga arbetsplatser för språkpraktik behövs.
Som nyanländ utan kunskaper i svenska och referenser kan det vara svårt att hävda sig på den svenska arbetsmarknaden där löneläget för de lägsta lönerna är relativt högt. För den som behöver stärka sin kompetens är det svårt att exempelvis få praktikplatser med lägre lön, vilket gör det svårt att klara konkurrensen på arbetsmarknaden. Introduktionsjobb (YA-jobb) av den typ som i dag finns för unga bör kunna omfatta alla
nyanlända, men med en förlängning på upp till två år. Då blir det möjligt att under upp till två år arbeta till lägre lön samtidigt som man lär sig språket och utvecklar sin kompetens.
Svenska för invandrare-utbildningarna (sfi) behöver bli mer yrkesanpassade. Centerpartiet förordar därför att landets kommuner och regioner samverkar för att se till så att yrkesanpassad sfi (SFX/SFY) finns att tillgå i hela landet. Här kan ny teknik och fjärrundervisning vara viktiga instrument för att tillgodose behoven.
Nyanlända med eftergymnasial utbildning behöver ofta insatser. Validering och inventering av kompetenser måste ske mycket snabbare, helst från första dagen. Grundläggande är att man tidigt får stöd så att man hamnar rätt. I dagsläget klarar inte Arbetsförmedlingen den uppgiften. Det behövs bättre information och att universitet och högskolor involveras i högre utsträckning. Också arbetsgivarna bör göras delaktiga i arbetsplatsförlagd validering. Det viktiga med valideringen är att klarlägga vad en människa kan och behärskar, inte att på detaljnivå undersöka skillnaderna mellan svenska och utländska universitets- och högskolekurser.
Centerpartiet anser att det är fel att låsa in människor i bidragssystem. När nyanlända får uppehållstillstånd ska de i dagsläget tillsammans med Arbetsförmedlingen ta fram en etableringsplan som hjälper dem in i arbete. När de nyanlända följer etableringsplanen får de etableringsersättning som i normalfallet är 308 kronor om dagen. När kommunerna får ansvaret för nyanländas etablering övergår ansvaret för etableringsplanerna till kommunerna. Det är viktigt att regelverket utformas så att incitamenten att söka sig ut på arbetsmarknaden är goda och att det alltid ska löna sig att arbeta. Etableringsersättningen bör därför jämställas med försörjningsstödet, som har en avtrappning vid övergång till arbete. Det är viktigt att etableringsplanernas aktiviteter håller hög kvalitet. För att få full etableringsersättning vill Centerpartiet införa ännu tydligare krav än i dag på aktivitet, såsom samhällsorientering och språkinlärning.
Centerpartiet vill att föräldrapenningen reformeras för att gynna föräldrarnas etablering på arbetsmarknaden För dem som av olika skäl inte tillhör arbetskraften, t.ex. på grund av psykiska eller fysiska besvär, kvarstår givetvis övriga trygghetssystem även om vissa av dessa behöver ses över.
Företagande och entreprenörskap är centralt för jobben, för en stark samhällsekonomi och för lokal utveckling. Men företagandet spelar också en viktig roll för integrationen. Redan i dag har eget företagande blivit ett sätt för många med utländsk bakgrund att ta sig fram på en tuff arbetsmarknad, och deras företag sysselsätter i genomsnitt fler än företag som drivs av människor som fötts i Sverige. Entreprenörskap och företagande har dock potential att bli en ännu starkare kraft för integration. Det finns ingen specifik företagarintegrationspolitik. För såväl svenskfödda som utrikesfödda företagare är det viktigt att fortsätta arbetet för minskat regelkrångel och sänkta kostnader för att driva företag och anställa personal. Minskat regelkrångel, rådgivning och möjligheter till startfinansiering är särskilt viktigt för dem som inte har svenska som modersmål eller som saknar kontaktnät i Sverige.
Diskriminering är ett allvarligt problem i dagens Sverige. Det gäller dels i fråga om inträdet på arbetsmarknaden, dels för dem som avser starta företag. Tillväxtverkets statistik beskriver hur företagare med utländsk bakgrund i betydligt högre utsträckning än övriga företagare upplever hinder när det gäller tillgång till lån och kapital. För den som är ny i Sverige kan det dessutom vara svårt att kräva sin rätt. Därför bör Diskrimineringsombudsmannen ges ett bredare uppdrag som möjliggör att en större andel av anmälningarna kan utredas. Vi vill också att preskriptionstiden för brott mot diskrimineringslagstiftningen förlängs och att sanktionsmöjligheterna för diskriminering ses över.
Alla arbetsgivare måste bli bättre på att rekrytera människor utan diskriminering för att all kompetens ska komma till sin rätt oavsett personers bakgrund. Men stat, kommun och landsting har ett särskilt ansvar som förebilder i sin roll som arbetsgivare.
Sverige lider av bostadsbrist och byggandet måste komma igång i stor skala. Bristen på bostäder försvårar integrationen och innebär stora utmaningar lokalt. Dessutom bor just nu tusentals människor kvar på dyra upphandlade asylboenden utan sysselsättning, trots att de fått uppehållstillstånd och borde kunna påbörja sin etablering i Sverige.
Det krävs stora och långsiktiga reformer för ett ökat bostadsbyggande. Men för att bostäder tillräckligt snabbt ska kunna växa fram krävs också kortsiktiga satsningar på modullägenheter och tillfälliga bygglov. Centerpartiet driver också frågan om att kommunerna med statligt stöd ska kunna gå in som garant och underlätta för nyanlända att få hyreskontrakt hos privata hyresvärdar. Genom satsningar på kollektivtrafik, såsom nya busslinjer, kan dessutom möjligheten att finna anvisningsbostäder på landsbygden förbättras. Samtidigt ser vi ett behov av att andra former av etableringsbostäder inrättas, med något förenklade krav, som kan avlasta asylboendena. Det är i sammanhanget också viktigt att uppmuntra till nya kreativa lösningar för att få fram bostäder, exempelvis genom försök med att låta privatpersoner inhysa asylsökande, förbättra kollektivtrafiken eller genom att på olika sätt stimulera byggnation av Attefallshus som kan användas som bostäder för asylsökande.
Rätten att välja eget boende (EBO) när man kommer till Sverige som asylsökande är något som Centerpartiet försvarar. Bland annat därför att motsatsen kraftigt skulle öka kostnaderna för asylboendena och öka bristen på platser. Dessutom ser vi redan i dag att de som ordnar eget boende tenderar att lättare skaffa sig nätverk i Sverige och som en följd av detta snabbare komma ut i arbete. Den viktigaste orsaken är dock att den asylsökande själv bäst kan avgöra var hen känner sig tryggast. Däremot är det viktigt att erkänna de problem som finns i kommuner där trångboddheten är utbredd. I dag är incitamenten väldigt starka för att hitta eget boende när man fått uppehållstillstånd eftersom det är först när man fått en kommunplacering man får den högre ersättningen, vilket inte skulle vara fallet med de förändringar av etableringsersättningen som Centerpartiet vill genomföra. När kommunerna tar över ansvaret har man dessutom bättre möjligheter att hantera boendesituationen lokalt, vilket vore till stor hjälp i de delar av landet där problemen med trångboddhet är som störst.
Antalet ensamkommande barn och ungdomar som söker asyl i Sverige har mångdubblats de senaste åren och ökningen ser ut att fortsätta. Den här gruppen är extra utsatt och har ofta genomgått stora svårigheter på sin väg hit. Regelverket kräver att barn och ungdomar placeras i dyra HVB-hem, om man inte kan tillhandahålla familjehem. Detta kan många gånger vara negativt för de ungdomar som har andra behov. Givetvis måste de som behöver särskilt stöd få det, men många skulle klara sig bra med ett annat boende. Det kan t.ex. handla om att dela på lägenheter, bo på folkhögskola eller i boenden med något mindre bemanning. Dessutom behöver administrationen och antalet tjänstemän involverade i varje fall ses över i avsikt att korta handläggningstider och samtidigt minska kostnaderna.
Dagens regelverk innebär att det är alltför svårt att placera ensamkommande hos närstående som inte är vårdnadshavare. Det kan exempelvis handla om släktingar eller nära vänner. Barnens bästa måste komma i första rummet, och därför är det viktigt att regelverket inte allvarligt försvårar möjligheten att få sitt första boende i ett nytt land hos någon man faktiskt känner. Många ensamkommande har någon närstående i Sverige och i dagsläget placeras man i samma kommun som denna person, men alltför ofta i ett HVB-hem. Det leder till en ojämn fördelning mellan kommuner, ett ökat tryck på socialsekreterarna och svårigheter att planera antalet platser. En översyn av socialtjänstlagen är därmed nödvändig för att underlätta placeringen av ensamkommande minderåriga hos närstående i Sverige. Om en sådan placering inte anses lämplig bör det räcka om barnet eller ungdomen placeras inom rimligt avstånd.
Under de senaste åren har ett stort antal fattiga EU-medborgare och tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i annat EU-land sökt sig till bl.a. Sverige. Det är viktigt att vara medveten om att detta handlar om en mycket heterogen grupp människor. Det finns en växande grupp personer, ofta från Rumänien eller Bulgarien, som söker sig till Sverige för att tigga. De har ofta någon typ av boende och familj i hemlandet. Många har tidigare tiggt i södra Europa, men det ökade våldet mot gruppen har gjort att de i ökad utsträckning sökt sig till Sverige. Andra människor i denna kategori är i Sverige för att söka arbete. Den sistnämnda gruppen drar ofta vidare till ett annat EU-land om de får jobb där.
Den debatt som handlat om organiserat tiggeri har på många sätt landat mycket snett. Många av dem som befinner sig i Sverige tillhör storfamiljer eller kommer från samma by. I de fall dessa grupper tigger så är tiggeriet förvisso organiserat i någon bemärkelse. Det är väldigt svårt att överleva på gatan om man inte samarbetar. Men att förbjuda familjemedlemmar eller grannar att samarbeta med varandra är knappast en framkomlig väg. Om hot, tvång eller människohandel, dvs. organiserad brottslighet, förekommer så är detta redan i dag olagligt och ska beivras.
Centerpartiet ser inte olika typer av förbud mot tiggeri som en lösning. Grundproblematiken är att det i dagens Europa finns en så utbredd fattigdom att människor ser sig tvungna att lämna sina hemländer. I vissa fall handlar det om folkgrupper, däribland romer, som är utsatta för omfattande diskriminering i sina hemländer, andra har mist sitt jobb i södra Europa till följd av krisen.
Vi menar att det är viktigt att EU kan sätta press på berörda länder att ta ansvar för utsatta och fattiga. Vid allvarliga underlåtelser och i de fall då det råder strukturell diskriminering av minoritetsgrupper finns behov av sanktionsmöjligheter. Samtidigt är det viktigt att EU och medlemsländerna kan bidra till att stötta fattiga EU-medborgare på plats i deras hemländer. Vi ser också behov av att i samarbetsprojekt stöttade av EU hjälpa de länder som är berörda med att bygga upp en fungerande socialtjänst. På så sätt kan t.ex. svenska kommuner dela med sig av kunskap och erfarenheter för att bygga upp system och institutioner där sådana saknas. För att detta ska vara möjligt måste regelverken i EU anpassas så att inte bara stater kan ta del av de medel som avsätts.
Civilsamhället spelar en otroligt viktig roll för att hjälpa dessa människor. I flera svenska städer bedrivs verksamheter, samarbeten med ideella organisationer, för att hjälpa fattiga EU-medborgare och tredjelandsmedborgare med uppehållstillstånd i ett annat EU-land att söka jobb. Centerpartiet ser också ett behov av insatser från Arbetsförmedlingens sida.
Samtliga av dessa grupper har rätt till akutvård. Det finns dock behov av att stärka kunskapen bland vårdpersonalen för att man på ett korrekt sätt ska kunna bemöta de här människorna. Möjligheten att skicka räkningen för vård till hemlandet bör också undersökas. Det bör dessutom finnas möjlighet för ideella organisationer att få ekonomiskt stöd för att stötta personer i att kräva vård i hemlandet.
I sammanhanget är det viktigt att konstatera att äganderätten gäller och att det måste vara möjligt att avhysa människor från läger som byggts upp på privat mark. Att otillåtna kåkstäder växer fram är inte hållbart. Vräkningar och avhysningar behöver dock göras med omsorg om människors väl och ve. Människor ska inte behöva frysa ihjäl på våra gator. Härbärgen och liknande bör, när så är lämpligt, ses som en akut åtgärd.
Det är viktigt att finna lösningar inom EU-systemet som kan leda till att sociala skyddsnät finns och fungerar i hela EU. Vi vill dock att möjligheter till sanktioner utarbetas inom EU för att sätta press på länder som gör sig skyldiga till grova underlåtelser i förhållande till utbredd fattigdom eller genom strukturell diskriminering.
|
Johanna Jönsson (C) |
|
|
Annika Qarlsson (C) |
Solveig Zander (C) |