Bistånd är ett viktigt instrument för global solidaritet, vilket är en av grundpelarna för Miljöpartiets politik. Vi i Miljöpartiet anser att Sverige bör ta ett större ansvar än vad vissa andra länder gör. Sverige har goda möjligheter att vara en generös biståndsgivare. Vi kan och bör bidra till att påskynda en god utveckling i länder där människor har det svårt. Vårt bistånd ska vara tydligt, långsiktigt och hålla hög kvalitet, och ska regelbundet följas upp.
Målet med det svenska biståndet ska bl.a. vara att bidra till fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling, jämställdhet, att stärka demokratin och att värna de mänskliga rättigheterna. Det är glädjande att Sverige, jämfört med flera andra länder, har en hög biståndsnivå. Den uppgår nu till 1 procent av BNI (bruttonationalinkomsten), vilket i pengar motsvarar 40,4 miljarder kronor för i år och 43,4 miljarder kronor för nästa år. Det som är olyckligt är att vi i Sverige har börjat ta en del av biståndspengarna för att bekosta det inhemska flyktingmottagandet.
Av de sammanlagda avräkningarna från biståndet för 2014 uppgick hela 5 miljarder kronor till att bekosta flyktingmottagandet i Sverige. Detta utgjorde 13 procent av biståndet. Avräkningarna för flyktingmottagandet har dessvärre ökat till 8,9 miljarder kronor under 2015, vilket motsvarar hela 22 procent av biståndet. För nästa år kommer avräkningarna för flyktingmottagandet i Sverige att uppgå till 8,2 miljarder kronor, vilket är 19 procent av biståndet.
Denna negativa utveckling under de senaste åren är sorglig. Biståndspengarna ska användas till det som de är avsedda för, nämligen fattigdomsbekämpning, hållbar utveckling, jämställdhet, värnandet om de mänskliga rättigheterna, m.m. Biståndet ska inte användas för utgifter i Sverige. Det är med oro som vi konstaterar att den del som regeringen drar av från biståndet för att finansiera flyktingmottagningen i Sverige har ökat. Flyktingmottagandet i Sverige är en nationell inrikespolitisk angelägenhet som ska finansieras genom egna anslag, och inte genom biståndet.
I stället för att göra dessa avdrag bör vi använda även dessa medel till bistånd. Dessa kan göra oerhörd nytta i världen. Låt mig ta ett exempel: Under förra sommaren och hösten började terrororganisationen IS attackera och bombardera den kurdiska staden Kobane i västra Kurdistan (Rojava – norra Syrien i formell mening). Medan omvärlden stod passiv och tittade på hann IS-terroristerna förstöra staden nästintill totalt. För att möjliggöra för människorna från Kobane att återvända till sin hemstad och åter bygga upp sitt samhälle, hade Sverige kunnat avsätta en mindre del av avräkningarna till att tillsammans med andra bidra till att återuppbygga Kobane. Men trots många vädjanden avstod regeringen från detta. Resultatet blev att många av människorna inte hade någonting att återvända till i Kobane. De såg därför ingen annan utväg än att fly. En del av dem gav sig ut på den livsfarliga resan över havet till Europa med många tragedier som följd. Treårige Alan Kurdi som flöt upp på en strand och vars bild chockade omvärlden är endast en av de tusentals som har drunknat i havet under familjens resa för att hitta en fristad. Om en bråkdel av biståndsavräkningarna hade använts till att återuppbygga Kobane hade vi sluppit många tragedier. Mot bakgrund av det som anförts ovan föreslår jag att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anges i motionen om att biståndspengarna ska användas till biståndet och inte till att bekosta inhemsk flyktingmottagning.
|
Jabar Amin (MP) |
|