Enligt Lars Haikolas rapport Högre utbildning under tjugo år (SOU 2015:70) bedrevs det 2003 högskoleutbildning i 188 av landets kommuner. Tio år senare, 2013, fanns det bara högskoleutbildning i 98 av landets kommuner.
I Gävleborgs län finns en långt gången samverkan mellan Högskolan i Gävle, kommunala vuxenutbildningarna och kommunernas lärcentrum (högre utbildning på distans). Lokalt ser man i kommunerna stora rekryteringsbehov som man inte kan tillgodose med dagens utbud av högskole- och universitetsutbildningar. Samtidigt har Gävleborg enligt Arbetsförmedlingens statistik landets högsta arbetslöshet.
Enligt studier som genomförts i länets kommuner hade majoriteten av lärcentrumens studenter inte påbörjat sina studier om utbildningen varit förlagd till högskoleort istället för i den egna kommunen. Samma studie visar att många får jobb efter sina studier och nästan alla (90 procent) blir kvar i hemkommunen. Undersökningar visar också att de studerandes sociala bakgrund var ”i det närmaste spegelvänd mot den som råder vid universitet och högskolor i stort”. Majoriteten (63 procent) av de studerande vid lokala lärcentrum hade arbetarklassbakgrund. En nyligen genomförd förstudie (2015) om lärcentrum i Gävleborgs län bekräftar bilden från tidigare studier. Bland studenterna från Bollnäs, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn hade 64 procent arbetarklassbakgrund.
Lärcentrum svarar på så sätt upp mot en nationell önskan om breddad rekrytering till högre utbildning. Lärcentrum i samverkan med högskolan i Gävle lyckas nå nya grupper av högskolestuderande, ofta äldre och med bakgrund i hem utan längre studietradition. Studenterna får i hög utsträckning jobb efter sin utbildning och de blir ofta kvar i hemkommunen. Lärcentrum och högskolan i Gävle sitter med andra ord på en nyckel för att öppna dörren till högre studier för nya målgrupper och motverka dagens snedrekrytering. Därför bör möjligheterna att förlägga fler utbildningsplatser till kommunala lärcentrum övervägas.
|
Åsa Lindestam (S) |
|