År 2008 antog riksdagen ett nationellt program för att förebygga självmord. Inga pengar anslogs dock för att uppnå målen och ingen projektledare, styr- eller ledningsgrupp tillsattes. Dessutom var många av strategierna övergripande och mer av folkhälsokaraktär snarare än specifikt självmordsförebyggande strategier.
Tidigare Räddningsverket, nuvarande MSB, har i en rapport visat att det är samhällsekonomiskt rimligt att satsa ungefär 19 miljoner kronor på att förebygga och undvika ett enda självmord.
Över 1 500 personer i Sverige tar sitt liv varje år, de flesta i samband med en depression och ofta i stundens ingivelse. Det sistnämnda är viktigt att understryka, eftersom möjligheterna att rädda en person till ett bättre liv ofta är goda, men då krävs naturligtvis att ett fatalt självmordsförsök med dödlig utgång kan undvikas. Överrepresenterade grupper bland dem som tar sitt liv är medelålders och äldre män och det finns också en överrepresentativitet inom hbtq-gruppen. Men självmord är tyvärr vanligt förekommande i alla ålders-, etniska och socioekonomiska grupper.
Det behövs ett omtag när det gäller de nationella strategierna för att förebygga självmord. Sverige bör ta fram ett nytt nationellt program, som har specifika, mätbara, realistiska och tidsatta mål för hur självmorden ska minska inom olika demografiska grupper och runt om i landet. Pengar måste också anslås för att förverkliga målen. Det är nödvändigt att programmet inte bara har strategier av folkhälsokaraktär, minst lika viktigt är specifikt självmordsförebyggande strategier. Det finns metoder som har en direkt effekt på att minska självmorden och dessa måste börja användas i Sverige i betydligt högre grad än som sker i dag.
|
Stefan Nilsson (MP) |
Marco Venegas (MP) |