En stillasittande livsstil, tillsammans med felaktiga kostvanor, är den primära orsaken till den dramatiska ökningen av övervikt och fetma vi sett de senaste trettio åren. Fler måste träna mer.
Folkhälsomyndigheten och Svenska Läkaresällskapet rekommenderar alla vuxna från 18 år och uppåt att vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 150 minuter i veckan. Intensiteten bör vara minst måttlig. Vid hög intensitet rekommenderas minst 75 minuter per vecka.
Regelbunden fysisk aktivitet ger betydande hälsovinster: minskad dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar, minskad utveckling av åldersdiabetes, minskad risk för frakturer (förebygger benskörhet och ökar benmassan), ökad muskelstyrka och hållfasthet i senor och ligament, förbättrad balans- och koordinationsförmåga, minskad risk för tjocktarmscancer, ökad kondition, minskad risk för belastningsskador, ökad fysisk utveckling och rörlighet, positiv inverkan på olika komponenter inom immunförsvaret, påverkar övervikt/behåller idealvikt, bättre stresstolerans och minskad nedstämdhet, bättre självuppfattning och självförtroende, ökad inlärningsförmåga, stimulerar barns sociala och mentala utveckling, bättre koncentrationsförmåga och förbättrad psykisk hälsa och allmänt välbefinnande, för att nämna några.
Forskning visar att avståndet till en idrottsanläggning har stor betydelse för om människor är regelbundet fysiskt aktiva eller inte och att människor tenderar att använda idrottsanläggningar mer regelbundet om de finns nära bostaden eller arbetsplatsen.
Alla barn och ungdomar ska ha möjlighet till idrott i sitt närområde i tillgängliga och inbjudande idrottsanläggningar. Idrottsanläggningstätheten ska vara uppbyggd så att det finns en god valmöjlighet där så många idrotter som möjligt kan bedrivas i så många kommuner som möjligt. I en ny undersökning svarar 85 % att det är helt centralt, mycket viktigt eller ganska viktigt att det finns en idrottsanläggning i närheten av där de bor. 85 % svarar också att idrottsanläggningarna bidrar oerhört mycket, mycket eller ganska mycket till en ökad livskvalitet. Siffran varierar väldigt lite mellan dem som är medlemmar i en idrottsförening och de som inte är medlemmar i en idrottsförening och bland de som har barn och de som inte har barn.
Självklart kan kommunerna bäst avgöra var idrottsytor och idrottsanläggningar ska ges utrymme, det kan inte regleras på nationell nivå. Men eftersom det inte finns något krav på anläggningstäthet eller närhet till bostadsområden i plan- och bygglagen händer det allt för ofta, framförallt i de växande storstäderna, att idrottsanläggningar prioriteras bort i planeringen när städerna förtätas eller nya bostadsområden byggs. Idrottsanläggningar måste bli ett naturligt inslag i samhällsplaneringen, på översiktlig och detaljerad nivå.
Därför bör Boverket skriva fram i sina rekommendationer att ytor för idrottslig aktivitet ska vara en naturlig del av kommunernas samhällsplanering i både översikts- och detaljplaner.
|
Per Lodenius (C) |
Anders Ahlgren (C) |