År 2007 arrangerades alpina VM i Åre som på många sätt var det största vintersportevenemanget i Sverige genom tiderna. Året efteråt var det dags för skidskytte-VM i Östersund, och även det blev en mycket stor framgång med större publiktillslutning än de mest optimistiska förhoppningarna. Kommentarerna efter de båda stora VM-arrangemangen i Sverige har samstämmigt vitsordat den höga kvaliteten på arrangemangen, vilket är ett resultat av erfaren och skicklig ledning. Ytterligare bekräftelse av detta är väl att Åre och Östersund återigen står som värdar för motsvarande VM år 2019.
Sverige tillhör stormakterna inom vintersport men har dock ännu inte stått värd för ett olympiskt vinterspel.
Efter de organisatoriska och idrottsliga framgångarna i Åre och Östersund är det nu dags för en nationell samling bakom ett målmedvetet och kraftfullt arbete för att få ett vinter-OS till Sverige. Redan vinterspelen 2026 bör vara rimliga att anordna. Olympiska spelen är idrottsligt den yttersta symbolen för lusten att anta nya utmaningar, våga lite mer, prova sina gränser. Eftersom Sverige aldrig har stått värd för olympiska vinterspel borde vi rimligen ha mycket goda chanser att tilldelas arrangörskapet av ett vinter-OS. Olympiska spelen är en nationell angelägenhet. Därför är det viktigt att idrottsrörelsen får stark uppbackning av regeringen och näringslivet för att verkligen kunna satsa i en offensiv kandidatur.
Ett vinter-OS är en framtidsinvestering som skapar tillväxt och utveckling. Det är det tydliga resultatet från orter som stått som värd tidigare.
Det lämpliga upplägget för ett vinter-OS är Åre–Östersund. Här finns de naturliga förutsättningarna i form av redan befintliga anläggningar och upparbetad erfarenhet. I närområdet finns också infrastruktur och kompetens för att arrangera. Andra alternativa koncept bör dock prövas för att skapa största möjliga uppslutning bakom en ansökan. Idrottsrörelsens uttalade ambition att arrangera vinter-OS 2022 i både Jämtland och Stockholm var ett intressant koncept. Det finns även andra intressanta alternativ som bör prövas. Östersund–Åre–Trondheim skulle vara ett nyskapande koncept, med resurser i geografisk närhet. Ett jämt-trönderskt OS är nu möjligt tack vare ändringar i Internationella olympiska kommitténs regelverk.
En satsning på ett svenskt vinter-OS förutsätter att Sveriges Olympiska Kommitté och idrottsrörelsen går i spetsen samt att svenskt näringsliv både nationellt och regionalt kraftfullt ställer sig bakom. Det är angeläget att både regering och riksdag tydligt tar ställning för att Sverige ska ansöka om att få arrangera vinter-OS. Ett uttalande redan nu om att regering och riksdag principiellt ser positivt på en OS-ansökan till vinterspelen 2026 är en viktig signal.
|
Per Åsling (C) |
|