Många svenska glesbygdskommuner har drabbats av avfolkning och nedläggningar av företag, skolor och annan samhällsservice. Företagens situation i glesbygden är ogynnsam på grund av minskande marknad och långa transportsträckor. Dessa nackdelar kompenseras till liten del av ett lägre kostnadsläge men det är otillräckligt för att upprätthålla en långsiktigt levande glesbygd.
I augusti 2005 lämnades betänkandet ”Regionala stimulansåtgärder inom skatteområdet” (SOU 2005:68) till Finansdepartementet. Syftet med utredningen var att ta ställning till ett förslag om förhöjt grundavdrag för fysiska personer bosatta i områden som avfolkas (stödområde A). Utredningens slutsats är dock att åtgärder i form av sänkta arbetsgivaravgifter i de berörda områdena är att föredra. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen valde dessvärre att ignorera utredningens rekommendation.
Detta åtgärdsförslag har också prövats i praktiken. I Norge finns ett system med geografiskt differentierad arbetsgivaravgift, vilket innebär avsevärt lägre avgift i glesbygden. Allra längst upp i norr är arbetsgivaravgiften helt avskaffad. Resultatet har visat sig vara mycket gott och åtgärden är mycket populär bland företagare, löntagare, forskare och politiker.
Samtidigt som den differentierade arbetsgivaravgiften gynnar företag och kommuner i den norska glesbygden, missgynnas svenska företag som verkar nära den norska gränsen. Därmed försämras den svenska glesbygdens förutsättningar ytterligare, vilket leder till en än snabbare avfolkning. För en långsiktigt levande svensk glesbygd måste svenska företag som verkar inom stödområde A få förbättrade möjligheter att överleva och konkurrera genom en geografiskt differentierad arbetsgivaravgift. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
David Lång (SD) |
Mikael Jansson (SD) |