De konsumentpolitiska och konsumenträttsliga områdena blir allt viktigare i en tid då handeln och globaliseringen ökar. Till skillnad från förr i tiden, då man med begränsade resurser var tvungen att enbart införskaffa det man absolut behövde för sin överlevnad, har vi idag en betydligt bättre levnadsstandard. Detta kan vi delvis tacka våra goda relationer till omvärlden för samt ökad handel. Samhället kan och bör se till att alla har en dräglig levnadsstandard, men med ökade möjligheter följer också ökade skyldigheter.
Som tidigare nämnts finns det idag större möjligheter. Det är betydligt lättare att exempelvis låna pengar och i vissa fall kan lånen vara högst nödvändiga. De kan ibland till och med vara bra, om man exempelvis söker investera i ett nystartat företag eller kanske i en fastighet. Sedan finns det de lån som är allt för enkla att skaffa, nämligen de så kallade snabblånen, som lanserades i Sverige 2006. Snabblån handlar ofta om låga lånebelopp med korta löptider och givetvis går det således också snabbt från själva ansökningen till utbetalningen i de fall utbetalning beviljats. För den kredittagare som inte tänker sig för finns således också en stor risk att räntan är mycket hög.
Under 2014 inkom 56 641 snabblåneärenden till kronofogden, med nästan 7 500 fler ärenden än året innan är det en 15-procentig ökning. Enligt Kronofogdemyndighetens statistik blir dessa ärenden bara fler för varje år vilket borde sända ut en och annan signal. Ett av de största problemen med snabblån är att de är så enkla att få att många konsumenter helt enkelt inte tänker igenom sitt lånebeslut. För personer som behöver pengar för en viktig investering eller för att fylla ett verkligt och nödvändigt behov borde det rimligtvis inte vara några problem att ta ett vanligt lån, framför exempelvis sms-lån. Konsekvensen av obetalda snabblån är inte sällan betalningsanmärkningar vilket försvårar tillvaron för en enskild person på flera sätt. Det kan således också innebära en ökad risk för överskuldsättning. Snabblån fyller kort och gott inte tillräckligt nödvändiga behov som kan vara viktigare än skadan de kan orsaka, och därför bör riksdagen besluta att denna typ av lån måste förbjudas.
|
Markus Wiechel (SD) |
|