Flera länder runt om i världen gör en enorm insats för mänskligheten. Det handlar om länder som råkar ligga i oroshärdarnas närområden och därmed också drabbas av pågående konflikter.
Ett exempel på ett land som idag hjälper till enormt mycket i mellanöstern är Jordanien. Jordanien är ett land som dagligen tar emot tusentals människor som i många fall saknar egna tillgångar och är i stort behov av hjälp. Mat, tak över huvudet, filtar, skolmaterial och andra förnödenheter behövs, vilket i många fall erbjuds från organisationer som exempelvis UNHCR. Värdlandet måste dock vara berett på höga kostnader inom andra områden. Ökade infrastruktursatsningar kan behövas och i många fall finns även ett ökat behov av säkerhetsåtgärder för att förebygga stök eller bekämpa nyrekrytering av terrorister.
Alla dessa sidosatsningar glömmer man lätt bort, och notan landar slutligen på värdlandets skattebetalare. När så sker finns det en betydligt större risk att hårt ansatta länder väljer att stänga sina gränser, vilket som följd kan orsaka fruktansvärda katastrofer. Det är naturligtvis mycket viktigt att de länder som bidrar med bistånd också ser efter var pengarna hamnar och som givare måste Sverige likaså vara mycket restriktivt med att se för lätt på bilaterala avtal.
Dock kan för mycket byråkrati, i dessa fall, innebära ett stort hinder för ett fortsatt positivt arbete för att stödja hårt utsatta människor och i många fall är det mottagarländerna som bäst vet var pengarna i själva verket behövs. Av den anledningen bör riksdagen ge regeringen till känna att utreda möjligheten till enklare krav på katastrofbistånd till välfungerande länder i krisdrabbade länders närområden som tydligt sysslar med humanitära hjälpinsatser.
|
Markus Wiechel (SD) |
|