Om ett djur är sjukt, skadat eller visar ohälsa kräver lagen att djuret ska få nödvändig vård.
För många människor är sällskapsdjuret långt mycket mer än en ägodel. Det är en vän, en livskamrat och en unik individ. I Sverige beräknas det finnas sällskapsdjur i vart tredje hushåll.
Ett skadat eller sjukt djur måste få vård. Det är en självklarhet för de allra flesta.
Däremot är djursjukvården dyr vilket får de negativa konsekvenserna att människor avstår från att ta sitt djur till en veterinär då ekonomin inte räcker till. Det leder till ett onödigt lidande för många djur.
Det förekommer att familjer tvingas överge sina djur till ideella djurskyddsföreningar för att djuret ska kunna få vård, då de inte finner några andra lösningar. Flera skramlar ihop tillräckligt med pengar för att kunna ge sitt djur nödvändig vård men tvingas avstå från att köpa mat till sig själva. Det är en verklighet flera veterinärer och djursjukvårdare jag varit i kontakt med vittnat om.
Om Sverige menar allvar med att vilja ha ett starkt djurskydd måste möjligheterna att kunna ge sitt djur en god omvårdnad underlättas. Att ha möjlighet att ge sitt djur sjukvård när det behövs är en grundläggande viktig fråga om ett starkt djurskydd är något man värderar.
Att Sverige valt att införa 25 % moms på djursjukvård är beklagligt då det ger avsevärt högre kostnader för djursjukvård och försvårar därmed tillgängligheten för många. Att slopa moms på djursjukvård eller åtminstone sänka momsen skulle leda till att djurägare i högre utsträckning skulle ha möjlighet att söka vård för sitt djur. Det måste tillsättas en utredning som utvärderar vad effekten och konsekvenserna av momsen på djursjukvård inneburit. Utredningen ska också utreda vad kostnaderna och effekterna av en slopad eller sänkt moms på djursjukvården skulle innebära både samhällsekonomiskt och för djurskyddet.
|
Hanna Wigh (SD) |
|