Sverige är ett land där det är mycket svårt att hävda sig utan någorlunda utbildning eller utan en gedigen arbetslivserfarenhet. Det är dessutom ett land där matchningen på arbetsmarknaden fungerar dåligt, vilket den pågående integrationsdebatten tydligt vittnar om. I samband med att nyanlända invandrare kommer till Sverige talar man om matchningen av deras kompetens med de behov som finns på den befintliga arbetsmarknaden. Även migranter med en förhållandevis hög utbildning kan få svårt att få jobb om det inte finns tillräckligt med behov för den specifika kompetens som dessa besitter. Samma sak gäller de ungdomar som är på väg in i gymnasiet, eller de studenter som ska lämna gymnasiet för studier på universitet eller högskola. I stor utsträckning är tillgången till information om vilka kurser eller utbildningar som arbetsmarknaden skriker om ytterst bristfällig, och många väljer att helt enkelt bara ta något som framstår som roligt. Resultatet av detta är företag som tvingas åka utomlands för att finna rätt kompetens, då det inte finns tillräckligt många med rätt utbildning i Sverige. Den andra sidan av myntet är att det finns problem med en stor skara studenter som har genomgått flera års (av staten påkostad) högskoleutbildning för att sedan ändå återgå till ett enklare jobb eller för den delen sitta fast i arbetslöshet.
Detta håller inte, och staten kan inte, när dyra utbildningar erbjuds, blunda för den dåliga matchning som finns idag mellan de som ska välja ett framtida yrke och arbetsmarknadens behov. Det måste ske en bättre matchning, vilket skulle kunna ske, om regeringen tog fram en plan där högskolor och universitet i samband med urvalet av kurser, kan redogöra för behovet av en viss kompetens på arbetsmarknaden. Om studenter velar mellan två olika utbildningar och sedan ser att det finns ett stort behov av en yrkeskategori men litet av en annan kan valet av utbildning underlättas avsevärt. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
|
Markus Wiechel (SD) |
|