Motion till riksdagen
2015/16:3069
av Daniel Bäckström och Anders Ahlgren (båda C)

Ersättning till jägare vid skyddsjakt på varg


 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över de ekonomiska villkoren för jägare och jaktledare i samband med skyddsjakt på varg och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

I områden med mycket varg attackeras ofta tamdjur så att hundar, får och tamboskap blir dödade, skadade och utsätts för mycket lidande. I Värmland och Dalarna, som har det högsta rovdjurstrycket, har många människors livsvillkor förändrats efter vargens utbredning. Att det blivit stora socioekonomiska konsekvenser råder det inget tvivel om och förutsättningarna för djurhållning har försämrats. Många fårägare funderar nu, trots statliga stöd till rovdjursstängsel och olika ersättningar, på hur de långsiktiga förutsättningarna i realiteten ser ut för att kunna utveckla näringsverksamheten. Förekomsten av varg påverkar även människors lust att röra sig i skog och mark, det rörliga friluftslivets möjligheter, löshundsverksamhet och ger en stor minskning av älgstammen.

 

När länsstyrelsen beviljar skyddsjakt på varg utses jägare till att genomföra skyddsjakten. Det ska då finnas en jaktledare som måste vara tillgänglig under hela skyddsjaktperioden, även om denna har ett arbete att sköta. Då skyddsjakten normalt genomförs under flera veckor behöver jaktledaren ofta vara ute i markerna varje kväll, antingen som aktivt jagande eller som observatör och behöver även vara nåbar dygnet runt.

 

Skyddsjakten utförs i huvudsak med ideella arbetsinsatser, där jägare bidrar med många timmar och kör bil åtskilliga mil till och från markerna.

Idag finns ingen gemensam praxis mellan länen när det gäller ersättning för skyddsjakt på stora rovdjur. Några län ersätter dem som utför skyddsjakten medan andra inte ersätter. I de senare fallen är det den skadelidande som själv får organisera jakten och stå för alla kostnader. Den drabbade djurägaren drabbas här dubbelt, först av en rovdjursattack och får sedan stå för kostnaden för att ta bort ett problemdjur som länsstyrelsen beviljat skyddsjakt på.

 

I Skåne anser länsstyrelsen att det är helt orimligt att lägga det ekonomiska ansvaret på den enskilde och ersätter jaktledare för arbetsinsatsen, som vid en skyddsjakt på varg är ca 25 000 kr.   

 

Det borde vara en självklarhet att jägare och jaktledare får ersättning för utfört arbete och milersättning i samband med skyddsjakt på varg. Det är orimligt att jägaren själv skall behöva stå för kostnaderna. Därför är det nödvändigt att se över de ekonomiska villkoren för jägare och jaktledare i samband med skyddsjakt samt åstadkomma en enhetlig statlig praxis i hela landet.

 

Daniel Bäckström (C)

Anders Ahlgren (C)