Motion till riksdagen
2015/16:3066
av Mikael Jansson och Robert Stenkvist (båda SD)

Förenklad bouppteckningsprocedur


 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förslag till åtgärder för en förenklad bouppteckningsprocedur och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Enligt ärvdabalkens 20 kap. 2–3 §§ skall till bouppteckning jämväl kallas arvinge, som eljest – till exempel genom testamente – är utesluten från del i kvarlåtenskapen. Detta kan vara förhållandet, när den avlidne varit ensamstående utan egna bröstarvingar och förutom universella testamentstagare perifera släktingar äger teoretisk del i boet.

Kravet på närvaro i dylikt fall kan medföra en komplikation utan någon som helst nytta. Rentav måste stundom en god man förordnas och därefter ny bouppteckning förrättas.

Ett syskon kan vara försvunnet i fjärran land sedan 60–70 år. Även om det dödförklaras i det forna hemlandet, anses det likväl vara arvinge, fastän det antingen uttryckligen uteslutits från arvsrätten i testamentet eller däri förordnats som helt oskylda universella testamentstagare. Att då utan några som helst ledtrådar försöka efterspana en säkerligen för länge sedan avliden arvinge, måste anses vara meningslöst.

Likaså måste det anses vara för rättskänslan kränkande och ett postumt ingrepp i den avlidnes integritet, att till exempel ifrån arvsrätten uteslutna syskonbarn, som den avlidne aldrig i livstiden känt eller ens sett, skall ha en legal möjlighet att bereda sig tillträde till ett hem, som dittills alltid varit för dem slutet eller rentav obekant. Detta i synnerhet som de ändock ej ha något att hämta däri och kvarlåtenskapen i sin helhet antingen går till någon fond eller välgörande stiftelse. Det kan knappast ha varit lagstiftarens intentioner att ren nyfikenhet skall kunna tillfredsställas.

Föreligger testamente, torde det vara fullt tillräckligt för en giltig bouppteckning, om därtill endast arvingar och arvtagare enligt testamentet kallas, medan endast förbigångna sidoarvingar såvitt möjligt underrättas för beredande av möjlighet att väcka klandertalan jämlikt ärvdabalkens 14 kap. vari de uteslutits ifrån arvsrätten och få således ej heller möjlighet att klandra detta. Denna ytterlighet synes dock knappast förenlig med den svenska offentlighetsprincipen eller ens önskvärd.

 

Mikael Jansson (SD)

Robert Stenkvist (SD)