De svenska public service-bolagen kom till i en tid när såväl konsumtion som marknad såg ut på ett helt annat sätt. Radio och tv-avgiften har till stora delar spelat ut sin roll då en tv-mottagare inte längre är nödvändig för ta emot tv-sändningar. Det ligger också något djupt problematiskt i att just finansieringen av public service ska vara oberoende av statens finanser och tas utanför budgetutrymmet. Det är svårt att motivera varför just public service är av så stor vikt att inte även anslagen till Sveriges Television och Sveriges Radio likt Försvarsmakten borde beslutas enligt en samlad analys över statens budgetutrymme. Fortsättningsvis bör public Service finansieras inom ramen för statens budget.
Sveriges Television har idag en ambition att konkurrera med kommersiell tv. Man anpassar program och tablå för att försöka maximera antalet tv-tittare. Vi har kunnat se hur nyhetsprogram förändras för att anpassa sig till en annan publik och att man lägger stora resurser på nöjesprogram som inte på något betydande sätt avviker från de produktioner som sänds i kommersiell tv. Det ligger ett grundläggande feltänk bakom denna strategi. Public service-uppdraget bör utgå från att public service ska sträva efter att erbjuda produktioner som ger maximal nytta för tittarna snarare än att maximera antalet tv-tittare. I de fall kommersiell tv redan erbjuder liknande produkter finns det ingen anledning för Public service att ge sig in i en konkurrenssituation. Vid en sådan renodling av public service-uppdraget bör det även utredas om det är möjligt att sälja ut delar av Sveriges Television.
|
Martin Kinnunen (SD) |
|