I den ekonomiska vårpropositionen fastställs att antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020. Det är, även om bivillkor finns, i praktiken ett arbetslöshetsmål. Regeringen har fått kritik både för att den inte meddelat vilka ålderskategorier som avses och för att målet är formulerat relativt andra länder.
Vid sidan om ett rättmätigt ifrågasättande av arbetslöshetsmålets utformning finns dock en än mer central fråga, nämligen om Sveriges regering alls siktar på rätt mål. Till följd av att nuvarande mål i låg utsträckning tar hänsyn till vad en icke-arbetslös person har för sysselsättning riskerar ett ensidigt arbete gentemot det uppsatta målet att missa avgörande delar i att identifiera och bekämpa utanförskap. Även om sysselsättningen inte skulle växa annat än försumbart, sjukskrivningarna öka och fler går in i förtidspension kommer en regering vägledd av nuvarande mål att kunna hävda att deras politik för oss närmare målet att arbetslösheten blir lägre.
Regeringens arbetslöshetsmål riskerar därför att bli missvisande. När människor slutar söka ett arbete, erbjuds en förtidspensionering eller övergår i sjukskrivning sjunker arbetslösheten. Det är den typ av åtgärder man förväntar sig om det registreras som en framgång att flytta människor från arbetslöshet till andra transfereringssystem, istället för att människor kommer i sysselsättning.
Följderna av en sådan situation vore ödesdigra. För samhällsekonomin skulle det innebära att utgifter växer samtidigt som skattebaser krymper. Fler individer riskerar hamna i utanförskap. Politiken borde verka för att så många som möjligt ska få bidra och komma i arbete.
Det mål som regeringen har satt upp har fått kritik. Finanspolitiska rådet ser exempelvis en risk att arbetslöshetsstatistiken bättras på genom politiska reformer som flyttar människor ut ur arbetskraften.
Därför föreslår vi att regeringen ska styra efter ett nytt och riktigt sysselsättningsmål för Sverige. En ambitiös form av mål som kommer att vägleda leda Sveriges ekonomiska politik genom en period av strukturella problem på arbetsmarknaden och i en tid av svag tillväxt i vår del av världen. Den avgörande variabeln utifrån vilken regeringens arbetsmarknadspolitik utvärderas bör således inte vara arbetslösheten i relation till andra länder utan hur stor andel av den arbetsföra befolkningen som är sysselsatt. Sverige behöver ett sysselsättningsmål.
|
Fredrik Malm (FP) |
|
|
Maria Arnholm (FP) |
Erik Ullenhag (FP) |
|
Tina Acketoft (FP) |
Emma Carlsson Löfdahl (FP) |
|
Christer Nylander (FP) |
Birgitta Ohlsson (FP) |