Alliansregeringen under ledning av dåvarande landsbygdsministern tillsatte Jaktlagsutredningen i syfte att reda ut, komma med förslag på, och i förlängningen lagstifta om en rad frågor med koppling till jakt och viltvård i vårt land. Utredningen och dess förväntade förslag och kommande lagstiftning väckte berättigad entusiasm hos stora dela av befolkningen, såväl markägare, jägare som naturintresserade.
Till mångas stora förvåning och bestörtning blev en av Samarbetsregeringen Löfven&Romsons första åtgärder att lägga ner Jaktlagsutredningen, några argument varför detta skedde har inte kommunicerats man kan möjligen ana att avsaknad av intern samsyn i Samarbetsregeringen på centrala begrepp kring jakt och viltvård bidragit till tvärstoppet.
Likväl kvarstår alla de frågeställningar Jaktvårdsutredningen genom direktiv och arbete börjat nysta i samt även hunnit avlämna delbetänkande på, att lösa. En majoritet i Miljö- och jordbruksutskott liksom Sveriges Riksdag tycker detsamma och har i ett utskottsinitiativ uppmanat regeringen att återupptar delar av jaktlagsutredningen
Jaktlagsutredningens andra delbetänkande berörde tre frågor: Arrendatorers jakträtt, möjligheter till att använda vilt- eller åtelkameror samt utfodring av vilt. Om vi enbart fokuserar på den senaste frågan av dessa tre, utfordring av vilt, är det en frågeställning med intressenter såväl i jaktlag, markägandet som trafiksäkerheten.
När utredningen tillsattes var Alliansregeringens tydliga ambition att få fram enkla och tydliga regler även på dessa områden. Bland annat föreslog utredaren i sitt delbetänkande att införa förbud mot stödjande utfodring av klövvilt under vegetationsperioden och att länsstyrelserna ska kunna utfärda utfordringsförbud för klövvilt året om.
Utan tvekan finns det ett mycket stort och allmän intresse i att Jaktlagsutredningen snarast tillåts slutföra sitt arbete, att förslagen i sedvanlig ordning remissbehandlas och blir föremål för lagstiftning.
|
Anders Åkesson (C) |
Göran Lindell (C) |