Att lägga ut förfrågningsunderlag på upphandling från offentlig verksamhet, kräver en insikt om att endast låga priser inte garanterar vare sig kvalitet eller tillräckligt bra löner för dem som ska utföra det. En bransch som visat på vikten av det är taxi och upphandlingen av persontrafik.
Ett traditionellt ägt taxibolag i Sverige, har ofta varit en ekonomisk förening där olika taxiägare gått samman för en gemensam växel och kunnat samarbeta om personal såväl som kollektivavtalsenliga löner och försäkringar. Det har förändrats de senaste åren och troligen bidragit till många av dagens problem, både för anställda och kunder, när till exempel den största ägargruppen med många kända taxibolag i sin ägo, har förare utan fackliga avtal.
En dålig arbetsmiljö kan många av taxichaufförerna vittna om, som får jobba många och långa dagar för en månadslön mellan 13 000 och 20 000 kr, och där de även kan bli utsatta för hot och våld.
Kreditkörningar som är framförhandlade av beställningscentralerna – bolaget man tillhör som förare, är företagskunder på kundkonto, färdtjänst och kontokortsresor, där kunden förvisso tjänar på resans pris, men som inte alltid ger den enskilde näringsidkaren särskilt mycket tillbaka. En offentlig upphandling måste innehålla förståelse för att förarna ska kunna få en skälig lön och det sker främst hos de taxiföretag som har kollektivavtal och en garantilön.
Uppvärderingen av själva yrket taxichaufför som ett viktigt serviceyrke, där bemötande och lokalkännedom är en del av kompetensen, måste företagen i näringen ta tag i, liksom det faktum att låga anbud i offentliga upphandlingar inte alltid ger nöjda förare, som får kämpa desto hårdare för att få ihop en dräglig månadslön.
Ett krav motsvarande kollektivavtalsenliga löner, borde ställas i offentliga upphandlingar och därmed skulle kommuner, landsting och staten gå före i arbetet för rimliga löner, inom taxibranschen såväl som i andra branscher.
[Motionärernas namn]
|
Penilla Gunther (KD) |
|