1974 fick Sverige en ny abortlagstiftning som gav samtliga kvinnor rätt att under den första tiden av sin graviditet själva avgöra om de vill behålla barnet eller genomgå en abort. I samband med detta togs också för givet att detta innebar att abort skulle anses vara en standarduppgift inom ramen för barnmorskeyrkets arbetsomfattning. Det yrke som ditintills hade haft som huvudsyfte att välkomna nya barn till livet skulle i ett svep också innefatta att avsluta livet på de foster som inte var önskade. Detta är alltjämt gängse uppfattning.
Vi menar att det är en orimlig hållning att kräva av den som vill rädda och välkomna liv att också förväntas vara delaktig i avslutandet av liv. Dessa två uppgifter är på många sätt varandras motsatser och att många känner sig manade till det ena, men inte det andra, är inte på något sätt underligt. Vi vet också att dagens situation har gjort att personer som inget hellre vill än att arbeta inom barnmorskeyrket får svårt att göra detta i Sverige då de inte vill vara delaktiga i avslutandet av liv.
Redan idag finns det vissa uppgifter och områden inom barnmorskeyrket som kräver specialistkompetens. Med tanke på att grunden i yrket är att välkomna liv ser vi ingen anledning till varför inte de uppgifter som är raka motsatsen till detta läggs som en specialistkompetens för de som känner att de vill utföra även dessa. Vi föreslår därför en utredning i syfte att se över möjligheten att göra abortkompetens till ett specialistområde inom barnmorskeyrket. På detta sätt kan fler som vill arbeta inom området gynekologi/obstetrik söka sig till detta.
|
Paula Bieler (SD) |
Julia Kronlid (SD) |