Det ligger i statens intresse att understödja att kompetenta personer har möjlighet att disputera och nå en doktorsexamen. Men det gällande systemet för antagning av doktorander motverkar denna ambition. Sedan 1990-talet har alla doktorander sin försörjning under fyra år tryggad av den institution som antagit dem. De som antas är i regel sådana som skrivit teoretiskt väl utvecklade magisteruppsatser och som passar in i institutionens befintliga projekt och teoribildning.
Övriga har inte den möjligheten, även om de har bra idéer och förutsättningar. Inte heller den som själv kan finansiera sina doktorandstudier kan bli antagen. Det betyder att en avhandling som under tidigare decennier, före 1990-talet, kunde skrivas på deltid av en doktorand som redan blivit yrkesverksam numera inte kommer till stånd.
Forskarsamhället går därmed miste om många intressanta avhandlingar och lika många kvalificerade personer går miste om en chans att göra forskarkarriär. Detta kan ändras genom att kvalificerade sökande ges möjlighet att antas som doktorander under förutsättning av att de själva svarar för sin försörjning. Så var det före mitten av 1990-talet och så är det i till exempel Finland. Om vi öppnar upp för fler att bli antagna kommer vi också att få fler bra avhandlingar och fler som går utanför det lokala etablissemangets teoribildning. Kostnaden är obetydlig, nämligen den handledning som behövs, vilket på kort sikt kan finansieras genom intern omfördelning och på längre sikt genom att nya medel tillskjuts.
Med hänvisning till ovanstående föreslår jag att riksdagen ställer sig bakom att fler ska få möjlighet att disputera genom att kvalificerade sökande som själva kan svara för sin försörjning ges möjlighet att antas som doktorander.
|
Annika Eclund (KD) |
|