Antalet barn som av olika anledningar inte kan eller får bo hemma hos sina biologiska föräldrar har blivit betydligt fler de senaste 20 åren. 1992 var drygt 15 000 barn placerade i familjehem eller i annat boende, 2013 var motsvarande siffra 32 600. Kommande år lär detta antal bli ännu högre. Ökningen beror delvis på att lagstiftningen har ändrats, men också på att antalet ensamkommande barn och ungdomar har ökat mycket kraftigt.
Eftersom det råder brist på familjehem och framförhållningen ibland kan vara väldigt kort, särskilt när det gäller ensamkommande barn och unga, händer det att familjehem godkänns felaktigt, kanske till följd av att där finns en anhörig till barnet. Bristen gör helt enkelt att kommunerna får färre valmöjligheter, vilket bland annat leder till att barn och ungdomar matchas med familjer som inte passar. Det ökar i sin tur risken för uppbrott och kan leda till psykiska – och andra – problem senare i livet.
I samband med de stora flyktingströmmarna under sommaren har ett betydligt större antal familjer än vanligt anmält intresse för att ta emot ensamkommande barn och ungdomar. Sveriges Radio rapporterade exempelvis den 9 september 2015 om att familjeenheten i Göteborgs stad på bara fyra dagar fått över 130 mejl, mot normalt 4–8 per dag samtidigt som de ”inte hunnit räkna” telefonsamtalen. Detta är naturligtvis positivt. Men eftersom behovet kan förväntas vara mycket stort under lång tid framöver är det viktigt att det höga intresset upprätthålls.
Håkan Ceder fick av alliansregeringen i uppdrag att utreda tvångsvården för barn och unga, LVU. I delbetänkandet, ”Boende utanför det egna hemmet – placeringsformer för barn och unga”, drar han en rad slutsatser kring vilka krav som bör ställas på familjehemmen för att säkra en god kvalitet. Det handlar om utdrag ur belastningsregistret, liksom hos kronofogden och genomförande av djupintervjuer. Mycket av detta görs redan i många av våra kommuner, men det är viktigt att noggranna utredningar sker hos alla kommuner och företag.
Ceders utredning menar också att en nationell informationssatsning bör göras för att väcka intresset hos fler att ställa upp som familjehem. Det vore ett mycket gott initiativ. Det är väsentligt att rekrytera fler kvalitativa familjehem. Det behövs ett större utbud för att säkra en hög kvalitet och möjligheten att matcha barnen på bästa möjliga sätt. Då kan vi minimera risken för uppbrott och lägga en god grund för barnens och ungdomarnas framtida liv.
|
Aron Modig (KD) |
|