Tiggeriproblematiken är stor och växande. Människor störs, oroas och påverkas negativt av tiggarna och de kåkstäder som blir allt vanligare i och kring våra samhällen. Hitresta tiggare ockuperar privat mark och förstör för näringsidkare och våra parker, där barn leker, används inte sällan som toaletter. Det är inte acceptabelt.
Dels är lagarna bristfälliga på flera områden men det är även ett problem att de lagar och regler som finns inte efterföljs. Ytterligare problematiskt är det att det inte heller leder till några konsekvenser när befintliga lagar åsidosätts. Det handlar alltså även om ett problem inom polisen, som inte förmår att ha tillräckligt med poliser på våra gator och torg. Detta har Sverigedemokraterna tidigare uppmärksammat i bland annat kampanjen ”Inga fler papperspoliser”.
Utöver detta finns det även ett ledningsproblem där man måhända oroar sig för tänkbara mediala reaktioner ifall man faktiskt skulle se till att lagarna upprätthålls. Det bottnar självfallet också i en politisk ovilja från de sju partierna i riksdagen som vill underlätta för EU-tiggarna snarare än att ta tag i problemen.
Sverigedemokraterna är det enda parti som tar detta på allvar. Vi vill göra det omöjligt att resa hit, utnyttja vår öppenhet för att tigga och bygga upp slumområden mitt i våra vackra städer.
Sverigedemokraterna vill göra följande förändringar för att komma till rätta med detta problem:
• Inför visumtvång. Gör vi detta för de länder som EU-migranterna primärt kommer från löser vi de flesta problemen med de EU-migranter som kommer hit för att tigga. Då kommer de inte in i landet i första taget.
• Förbjud tiggeri för utländska medborgare. I de fall där den som har för avsikt att tigga redan befinner sig i landet, eller om ovanstående punkt inte är införd, behöver vi ge rättsväsendet befogenheter att åtgärda tiggandet och kunna utvisa de som tigger. Detta minskar eller tar helt bort problemet förutsatt att utvisningarna sker och prioriteras.
• Dra in stöd till EU-migranter, inför utökade LOV-områden och anställ egna ordningsvakter. Flera kommuner har, på grund av brist på poliser på gator och torg, genom lagen om ordningsvakter (LOV) infört utökade LOV-områden där ordningsvakter får användas. Sverigedemokraterna menar att kommuner som har problem med EU-migranter ska utnyttja denna möjlighet och om möjligt anställa egna ordningsvakter som kan fylla vissa luckor som polisen tyvärr lämnat efter. Satsningar på EU-migranter för skattepengar ska dras in.
• Utökade befogenheter för ordningsvakter. Idag kan ordningsvakter inte kräva identifikation eller utdela ordningsböter. Eftersom polisen tyvärr inte har den närvaro som krävs på gator och torg anser vi att det bör utredas hur ordningsvakter ska kunna förordnas av polisen att få identifiera personer och utdela ordningsbot inom LOV-områden. Det bör även utredas en lagändring som gör att polisen kan delegera rätten att avhysa till ordningsvakter.
• Förenkla reglerna för avhysning. Polismyndigheten får förelägga en person
att ta bort anordningar som placerats på offentlig plats utan tillstånd eller i strid med kommunala ordningsföreskrifter. En offentlig plats är en väg, gata, trottoar, park eller liknande som är upplåten för allmänheten, det vill säga en plats som ofta används. Platsen ägs ofta av kommunen. Följs inte föreläggandet får Polismyndigheten vidta åtgärden. Polismyndigheten får även ingripa för att avvärja en straffbelagd handling.
Det första problemet är att polisen inte ingriper i de fall EU-tiggarna utnyttjar offentlig plats som bostadsändamål. Det sker regelbundet och kan bevittnas runt om i våra städer. Här har vi med andra ord ett polisledningsproblem som måste åtgärdas. Eventuellt krävs det även förtydliganden i lagen.
Gäller det däremot en otillåten bosättning på en plats som inte är offentlig är ordningslagen inte tillämplig och markägaren får i stället vända sig till Kronofogdemyndigheten för att ansöka om särskild handräckning. Men för att Kronofogden ska avhysa dem tvingas markägaren att dokumentera deras boende. Utöver det måste markägaren identifiera de boende och för att göra detta ber man om polisens hjälp, vilket ofta tar lång tid. Sedan kostar det 600 kronor per person som ska förmås flytta och betalningsansvaret hamnar ofta på sökanden. Utgångspunkten är också att svaranden ska delges ansökan, få tillfälle att yttra sig och kunna överklaga
Kronofogdemyndighetens beslut. Hela denna process är långdragen, ineffektiv och leder till att EU-migranterna ges tid att skräpa ner och ockupera allmänna områden. Ett sådant exempel är kåkstaden i Malmö. Dessutom måste hela processen upprepas om lägren bara flyttas några meter. Vi föreslår därför att Kronofogden inte ska ha med dessa frågor att göra, att någon så kallad ”besittningsrätt” inte ska föreligga i dessa fall samt att polisen när som helst ska kunna avlägsna boendes i illegala kåkstäder utan något specifikt krav på identifikation eller dokumentation.
• Prioritera tiggeriproblemet. En stor del av problematiken som beskrivits här beror på passivitet från polisledningens sida. Vi anser att avhysning och efter att av/utvisning av EU-migranter som tigger och uppför kåkstäder bör vara en av de prioriteringar som åläggs polisen.
|
Kent Ekeroth (SD) |
Adam Marttinen (SD) |