Kurdistans folk ska ha samma rätt som alla andra folk i världen att bestämma över sin egen framtid. Denna rätt regleras i FN:s konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna från 1966. I paragraf 1 uttrycks denna rätt mycket tydligt: ”Alla folk har rätt till självbestämmande.”
Självbestämmanderätten har dessutom uttryckts i tre resolutioner antagna av FN:s generalförsamling:
- 1960 års deklaration om självständighet för kolonierna och deras folk.
- 1960 års resolution 1541 (XV).
- Deklarationen om vänlig samverkan mellan stater (1970).
Rätten till självbestämmande har flera gånger bekräftats av Internationella domstolen och kom till uttryck i slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (CSCE) i Helsingfors 1975. År 1990 uttrycktes självbestämmanderätten i CSCE:s förklaring i Paris om det nya Europa, och 1993 i FN:s deklaration och handlingsprogram som världskonferensen om mänskliga rättigheter antog i Wien. Där beskrivs rätten till självbestämmande som den mest centrala av alla mänskliga rättigheter. Den betraktas som en förutsättning för förverkligandet av övriga mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Trots den ovannämnda konventionen och de ovannämnda resolutionerna förnekas Kurdistans folk de mest elementära rättigheterna.
I dagens Turkiet där en stor del av Kurdistan ligger har staten under nästan hundra års tid förnekat existensen av kurder. Inga nationella, politiska eller kulturella rättigheter har kurderna haft här. I dagens Iran där en del av Kurdistan ligger är förtrycket enormt mot kurderna. Exempelvis förnekas kurderna läsa på sitt eget språk. I dagens Syrien har den nuvarande regimen som har haft makten i 4 decennier sett många av kurderna i Syrien som ”utlänningar”; utlänningar utan några som helst rättigheter. I dagens Irak där en annan del av Kurdistan ligger har regim efter annan förvägrat kurderna deras nationella och demokratiska rättigheter. Sedan Saddam Husseins fall, 2003, har irakiska Kurdistan dock haft en federativ status som erkänns i den irakiska konstitutionen. Det senaste årets händelseutveckling i Irak, med det upptrappade sekteristiska våldet, har lett till att allt fler på internationell nivå börjat förespråka en trestatslösning i Irak: en shiitisk del, en sunnitisk del och en kurdisk del.
Vi menar att det är hög tid för att även Kurdistans folk, som nu är uppsplittrade mellan olika stater, ska kunna ha möjlighet till att kunna leva förenade i ett land och en demokratisk stat där Kurdistans folk bestämmer sin egen framtid.
Med anledning av detta menar vi att det är viktigt att vår regering arbetar aktivt internationellt för att få till stånd en FN-ledd folkomröstning i de olika delarna av Kurdistan i syfte att utröna vad Kurdistans folk vill – vill de leva inom respektive lands gränser eller vill de bygga sig en statsbildning?
|
Jabar Amin (MP) |
|
|
Annika Lillemets (MP) |
Valter Mutt (MP) |