Den grova organiserade brottsligheten är ett allvarligt hot mot rättssamhället och enskilda människors trygghet. Brottsligheten är mångskiftande, projektbaserad och ofta gränsöverskridande, vilket gör det europeiska och internationella arbetet centralt.
Ett växande problem är att den organiserade brottslighetens tillgång till tung beväpning har ökat, samtidigt som våldsanvändningen har blivit grövre. I Polismyndighetens rapport om organiserad brottslighet 2015, publicerad i maj månad av Nationella operativa avdelningen, konstateras att det skett en ökad våldsanvändning bland kriminella individer. Våldet från kriminella aktörer ökar både i omfattning och grovhet. Det är alltså fler personer som är mer benägna att använda våld samtidigt som våldet blir grövre. Den ökande våldsanvändningen påverkar särskilt situationen för de boende i vissa utsatta områden och stadsdelar.
Polismyndigheten pekar ut den ökande våldsanvändningen som ett av de största problemen kopplade till organiserad brottslighet, och även tillgången till skjutvapen bedöms ha ökat bland kriminella. Konverterade skjutvapen och automatvapen har blivit vanligare, liksom handgranater och sprängmedel som i dag inte klassas som vapen.
Vapensmuggling och olaglig vapenhandel är också en av den organiserade brottslighetens viktigaste inkomstkällor. Så kallad multikriminalitet är vanlig, det vill säga att samma nätverk t.ex. smugglar både narkotika och vapen.
Under alliansregeringen har Folkpartiet liberalerna medverkat till att lagstiftningen mot vapenbrott har skärpts och att rättsväsendet har fått fler redskap för att motverka vapenbrott. Men mer måste göras. De alarmerande händelserna i vissa av våra mest utsatta bostadsområden visar att det är en central trygghetsfråga att ytterligare öka insatserna mot vapenbrott.
Det är samtidigt viktigt att detta görs utan att försvåra för de hundratusentals ansvarsfulla vapenägare som har licens för vapenanvändning i samband med jakt eller skyttesport. Det är vapenbrotten som ska bekämpas – inte vapen som innehas lagligt och förvaras väl.
I denna motion lägger Folkpartiet liberalerna fram ett antal förslag för att förbättra rättsväsendets insatser att bekämpa den organiserade brottslighetens hantering av vapen.
I dag straffas smuggling av normalgraden med böter eller fängelse i högst två år, medan grovt smugglingsbrott straffas med fängelse i mellan sex månader och sex år. För smuggling av narkotika gäller en särskild straffskala med högre straff, vilket gör att hemliga tvångsmedel som avlyssning är möjliga att använda. Detta är däremot inte möjligt vid vapensmuggling, inte ens om den sker i stor skala.
Vi vill därför införa en ny bestämmelse om synnerligen grovt smugglingsbrott. Genom att minimistraffet läggs högre kommer rättsväsendet att ha möjlighet att besluta om hemliga tvångsmedel, vilket förbättrar förutsättningarna att upptäcka och beivra organiserad och storskalig smuggling av exempelvis vapen.
I dag är förberedelse till vapenbrott inte kriminaliserat, vilket allvarligt försvårar möjligheten att ingripa mot vapenbrott redan på planeringsstadiet. Regeringen har aviserat att förberedelse till grovt vapenbrott ska kriminaliseras. Detta är otillräckligt. Folkpartiet liberalerna anser att förberedelse till såväl grovt vapenbrott som vapenbrott av normalgraden ska vara kriminaliserat.
Handgranater saknar fredlig användning, men trots detta klassas handgranater inte som vapen utan sorterar under lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Som Polismyndigheten framhållit har handgranater blivit en allt vanligare form av beväpning för den organiserade brottsligheten.
Folkpartiet liberalerna föreslår att handgranater klassas som vapen och att otillåten hantering av handgranater således klassas som vapenbrott. Detta hindrar inte att straffsatserna i lagen om brandfarliga och explosiva varor också ses över och bringas i nivå med straffsatserna i vapenlagen, men till skillnad från handgranater har andra brandfarliga och explosiva varor civila användningsområden inom t.ex. industrin. Handgranater, däremot, ska av lagen bedömas som de vapen de är.
Den så kallade inregränslagen (1996:701) reglerar Tullverkets särskilda befogenheter vid införsel eller utförsel av vissa varor över Sveriges gräns mot ett annat EU-land. Lagen ger Tullverket möjlighet att ingripa vid in- eller utförsel av vapen, men däremot inte handgranater eller andra föremål som klassas som brandfarliga eller explosiva varor. Inregränslagen bör breddas så att Tullverket får samma befogenhet att ingripa mot brandfarliga eller explosiva varor som mot vapen.
I detta sammanhang bör också lagen (1992:1300) om krigsmateriel ses över. Krigsmateriellagen gör vissa hänvisningar till vapenlagen vad gäller införsel av vapen, men däremot inte vad gäller utförsel. En analys bör göras av huruvida det föreligger behov av att förtydliga krigsmateriellagen för att motverka den grova form av brottslighet som olovlig utförsel av vapen är.
|
Roger Haddad (FP) |
|
|
Christina Örnebjär (FP) |
Erik Ullenhag (FP) |
|
Tina Acketoft (FP) |
Emma Carlsson Löfdahl (FP) |
|
Christer Nylander (FP) |
Birgitta Ohlsson (FP) |