Enligt 2 kap. ordningslagen räknas en danstillställning som tillståndspliktig offentlig tillställning om den anordnas för allmänheten eller allmänheten har tillträde till den. Sådana tillställningar kräver tillstånd av Polismyndigheten, som också får meddela de villkor som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet. Den som bryter mot kravet på tillstånd kan dömas till böter eller fängelse.
Mellan 1920- och 1940-talen pågick en debatt i Sverige om dansens påverkan på människorna, det så kallade dansbaneeländet. Dansen ansågs fördärva ungdomarnas moral och leda till våld och kriminalitet. Det var då kravet på ett tillstånd för att arrangera offentliga danstillställningar fördes in i ordningslagen. Där finns det kvar, än idag.
Kravet på danstillstånd innebär att om gästerna på en bar, utan danstillstånd, börjar dansa så måste dansen avbrytas, annars riskerar ägaren att få böter och indraget alkoholtillstånd.
Danstillståndets försvarare har bland annat anfört att det är välkänt att det vid danstillställningar ofta kan uppkomma bråk som kräver polisingripanden och att stora danstillställningar kan leda till trafikproblem. Det är naturligtvis riktigt att bråk och polisingripanden är vanliga i krogmiljö. Av bland annat det skälet har vi en restriktiv alkohollagstiftning och en mängd olika tillstånd för dem som vill bedriva till exempel en nattklubb. Men polisens behov av att identifiera platser där det kan uppstå ordningsstörningar av olika slag kan inte motivera ett formligt tillståndsförfarande gällande dans.
Därför anser Folkpartiet liberalerna att kravet på särskilda danstillstånd ska slopas. För dans på vanliga nöjesställen borde det övriga regelverket om utskänkning, ordning, buller m.m., vara tillräckligt efter viss eventuell anpassning. Det är hög tid att släppa dansen fri. Sluta pausa, börja dansa.
|
Roger Haddad (FP) |
|
|
Christina Örnebjär (FP) |
Erik Ullenhag (FP) |
|
Tina Acketoft (FP) |
Emma Carlsson Löfdahl (FP) |
|
Christer Nylander (FP) |
Birgitta Ohlsson (FP) |
|
Mathias Sundin (FP) |
|