För att underlätta internationella adoptioner infördes 1988 ett adoptionsbidrag på 20 000 kronor i Sverige, utifrån ambitionen att samhället skulle hjälpa till med ungefär hälften av de kostnader som då var förenade med en internationell adoption. År 2001 höjdes bidraget till det dubbla, 40 000 kronor, vilket då motsvarade omkring 40 procent av den genomsnittliga adoptionskostnaden. Sedan dess har beloppet inte höjts, även om kostnaderna för att adoptera har ökat ytterligare.
Adoptionscentrum – en av de större intresseorganisationerna för adoptionsföräldrar i Sverige – anser att genom att höja adoptionsbidraget till två prisbasbelopp skulle bidraget återigen uppgå till omkring 40 procent av kostnaden och genom att knyta bidraget till basbeloppet skulle en rimlig indexering samtidigt ske. I 2013 års siffror skulle detta motsvara 89 000 kronor. Detta skulle genom att minska adoptivföräldrarnas ekonomiska belastning även gynna barnet.
Frågan om att höja adoptionskostnadsbidraget har tidigare behandlats av socialförsäkringsutskottet, som då inte haft något att invända mot en höjning förutsatt att det statsfinansiella läget ger utrymme för det. I dag uppgår posten i statens budget till knappt 30 miljoner kronor (prop. 2015/16:10, utgiftsområde 12); en post som varit så gott som oförändrad under en lång rad år, och i ett något längre perspektiv till och med minskat.
Antalet inhemska spädbarnsadoptioner i Sverige är ytterst begränsat, med knappt ett tjugotal adoptioner per år. Genom internationella adoptioner kom 466 barn till Sverige under år 2012 enligt Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) medan det bara några år tidigare, 2005, kom 941 barn. Denna minskning öppnar en möjlighet att inom avsatta medel i statsbudgeten öka det så kallade adoptionsbidraget.
Det är inte bara till Sverige som antalet adoptioner minskar, utan detta är en internationell trend sedan ett antal stora givarländer inte medger så många adoptioner längre – däribland Kina, Ryssland och Sydkorea. FN:s barnkonvention ställer också särskilt stränga krav för adoption, och dess artikel 21 föreskriver att staterna ska säkerställa att barnets bästa beaktas främst. Det innebär att inga andra intressen, vare sig ekonomiska eller politiska, vare sig hos adoptanterna eller ursprungsföräldrarna, får ta över eller ens jämställas med barnets. Socialtjänsten, adoptionsorganisationerna och den ansvariga myndigheten MIA har ett stort ansvar för att detta efterlevs.
Utifrån barnperspektivet finns det anledning att uppmuntra till adoption, så att barn som exempelvis får börja sitt liv på ett barnhem kan få en egen familj att växa upp i. Därför bör regeringen se över möjligheten att höja, och samtidigt indexera, adoptionsbidraget.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|