Bakgrund
I svensk politik och samhällsdebatt råder idag bred enighet om behovet av fler och växande småföretag. I de mindre företagen skapas de nya jobben, men det är ofta också deras innovationer som utmanar de stora och skärper konkurrensen. Sverige har, enligt flera olika bedömningar, ett gott företagsklimat. Världsbanken, World Economic Forum, IMD och Heritage Foundation ger Sverige i sina årliga bedömningar ständigt bra betyg.
Särskilt efter alliansregeringens år vid makten har skatter och avgifter sänkts, marknader har avreglerats, nya sektorer har öppnats för företagande. Inte minst gäller det sistnämnda sektorer inom välfärden som exempelvis så kallade hushållsnära tjänster, sjukvård, äldreomsorg och apotek. Men det finns mer att göra. Vi behöver fortsätta reformera arbetsmarknaden så att den bättre passar mindre företag och inte är utformad för ett fåtal storföretag. Sektorer, som de inom välfärdens kärna, kan fortfarande öppnas mer för företagande. Skatter och avgifter kan fortfarande förbättras.
Motivering
Men även regleringsbördan för företagare bör fortsätta minska. Man kan välja olika strategier för att lyckas med detta. En metod som föreslogs av bland annat Globaliseringsrådet, och har varit känd även tidigare, är så kallade solnedgångsregler. Det vill säga att regleringar är temporära, att de löper ut vid en given tidpunkt – såsom efter fem år – ifall inte någon aktivt driver deras behållande, som i så fall kräver ett nytt beslut. Denna metod bör beaktas vid införande av nya regleringar.
Men när det gäller att minska mängden gamla regleringar finns en annan metod, som prövas av många snabbt reformerande tillväxtländer – den så kallade regleringsgiljotinen. Man definierar här en mängd regleringar, ofta de som har någon inverkan på företagens förutsättningar, och ställer tre frågor om var och en:
1) Är den nödvändig?
2) Är den laglig?
3) Är den företagsvänlig?
Varje reglering som klarar alla tre frågorna förs till kategorin ”behålla”. Varje reglering som missar någon av de två första förs till kategorin ”avskaffa”. De regleringar som klarar de två första men inte den tredje förs till kategorin ”revidera”. Proceduren måste naturligtvis anpassas till förutsättningarna i varje enskilt land, inte minst avseende det beslutsfattande systemet. Ofta kan arbetsmarknadens parter spela en konstruktiv roll som involverade parter.
Ungern, Mexiko, Sydkorea, Makedonien, Serbien och Kroatien är exempel på länder som har använt sig av regleringsgiljotinen. Erfarenheterna från dessa länder är att mellan 20 och 50 procent av samtliga definierade regleringar då visat sig kunnat avskaffas.
När utskottet under föregående riksmöte behandlade en motion på samma tema så anfördes som avslagsmotivation för den aktuella motionen att Tillväxtverket har i uppdrag att arbeta för enklare regler och att man under 2015 fått utökat uppdrag att följa och mäta utvecklingen av andra kostnader än de administrativa som följer av regler.
Jag menar att detta visserligen är vällovligt, och även att det så kallade Regelrådet nu är inordnat som ett särskilt beslutsorgan inom Tillväxtverket, men att detta tyvärr inte räcker för att påskynda en utveckling mot enklare regler för dem som leder eller vill starta företag. Företagen, i synnerhet de små företagen, är där de allt överskuggande många nya jobben växer fram i Sverige. Då flera andra länder redan påvisat de goda effekterna av att införa solnedgångsparagrafer i ökad omfattning och även en lagstiftningsprocess med en så kallad regleringsgiljotin, så behöver inte Tillväxtverket också börja med att följa och mäta dessa belagda effektivitetsvinster. Det bör kunna införas omgående, och jag vill med denna motion att detta ges regeringen tillkänna.
|
Finn Bengtsson (M) |
|