Inställda tingsrättsförhandlingar är inte bara kostsamt utan utgör även ett hot mot rättssamhället. År 2014 ställdes nästan var fjärde rättegång in och trenden fortsatte under det första kvartalet 2015. Andelen inställda tingsrättsförhandlingar varierar stort i olika delar av Sverige. Enligt Domstolsverket ställdes 8,8 rättegångar in i Gällivare (som ligger nederst på listan) medan undertecknads hemstad, Växjö, toppar listan med hela 32,7 procent inställda rättegångar under det första kvartalet 2015.
Rättegångsförhandlingar involverar många personer: åklagare, advokat, målsägande, nämndemän, domare, tingsnotarie, vittnen och inte sällan tolkar. Ersättningar utgår för närvaro men när huvudpersonen, den åtalade, inte dyker upp måste proceduren göras om igen vilket förstås blir kostsamt. Dessutom tas resurser i anspråk som hade kunnat användas på annat håll. Inställda och återupptagna rättegångar beräknas kosta samhället runt 200 miljoner kronor årligen.
Det finns mycket att göra för att göra rättegångsförfarandet mer effektivt. Ett sätt är att använda sig av de kommunikationsmedel som ändå finns till hands. En stor del av rättegångarna blir inte av på grund av brister i delgivningarna. Andra förändringar vore att man spelade in vittnesmål utan att vittnet skulle behöva återkomma till en andra förhandling. Det vore rimligt att tänka sig en ordning där fler förhör genomförs via videolänk och där man på ett bättre sätt försöker utnyttja moderna kommunikationsmedel, inte minst när det handlar om vittnesförhör.
Rättsstaten är under attack från flera håll. Vittnen hotas till tystnad, åklagare och domare utsätts för attentat och det finns en tysthetskultur som väsentligt försvårar ordningsmaktens arbete. Regeringen borde därmed på nytt se över möjligheter att stävja antalet inställda rättegångar.
|
Johan Hultberg (M) |
|