Under en längre tid har kommun- och landstingspolitiker i hela landet ägnat tid åt att diskutera vilka landsting som ska gå ihop och hur olika gränser ska komma att dras. Detta sedan Ansvarskommittén lämnade sin slutrapport för en hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft. Diskussionerna saknar dock ofta en folklig förankring – i mening att den diskuteras utanför kommunernas och landstingens sammanträdesrum.
Den svaga vänsterregeringen initierar nu ytterligare en utredning om eventuella framtida regionbildningar. Risken är stor att det sker utan att låta utgångspunkten vara folkets synpunkter eller vilja. Ett tydligt uppifrånperspektiv läggs återigen på hur statliga och regionala organisationer skall struktureras i framtiden.
Innan en omfattande omorganisering genomförs, som en regionbildning är, bör människor få möjlighet att väga för- och nackdelar mot varandra. Det handlar om hur demokratin ska fungera vid längre avstånd, fler personer och olika traditioner. Samhällsorganisationen är till för medborgarna, inte tvärtom.
.
|
Cecilia Widegren (M) |
|