Det är mycket bekymmersamt att Göteborg verkar strunta i industrin och sjöfartens villkor och förutsättningar i Vänern. Den föreslagna nya Götaälvbron utgör ett hinder för sjöfarten i Vänern. Flera rederier kommer att överklaga ärendet med nybyggnation av bron till mark- och miljödomstolen. Jag delar sjöfartens och industrins reaktioner. Vi är många som i teorin är överens om att sjöfarten kan expandera för att dels avlasta vägar och järnvägar, dels av miljömässiga skäl. Då är den så kallade Arpeggiobron ett hinder för sjöfarten i Vänern. Det är av nationellt intresse att sjöfart kan ske via älven till Vänerhamnar.
Detta är viktigt. Sjöfarten är en viktig resurs för näringslivet runt Vänern. Gods som transporteras på sjön medverkar till att kraftigt avlasta väg- och järnvägsnätet i regionerna runt Vänern och bidrar till en bättre miljö. Om den mängd gods som i dag fraktas på sjön istället skulle fraktas på landsväg, skulle det innebära att lastbilstrafiken skulle behöva öka med 250–500 lastbilar per dygn. Sjöfart tillhör också de mest energieffektiva transportformerna och har liten negativ påverkan på omgivningen när det gäller till exempel buller och trängsel.
Vattnet finns på plats och är på så sätt en unik del av infrastrukturen. Det finns stor kapacitet i vattenleden och i Vänerns hamnar att utnyttja, och marginalkostnaderna för ytterligare fartyg är mycket låga.
Regeringen bör i den fortsatta beredningen av ärendet beakta vad som i motionen anförs om att stärka konkurrenskraften för Vänerhamnar och för Vänersjöfarten. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Cecilia Widegren (M) |
|