Idag är påföljden för dem som döms för inbrott i den lägre delen av straffskalan, vilket innebär från böter till högst två års fängelse för stöld och från sex månader till högst sex år för grov stöld.
Många av de inbrott som idag sker är dock inga enskilda händelser utan planlagda och genomförda i en ytterst organiserad och professionell anda och omfattning. Bakom dessa skenbart enskilda brott står den grova organiserade brottsligheten som både planerar och genomför brotten – ofta med hjälp av specialister på inbrott.
Inte sällan är dessa inbrott internationella till sin natur. De kriminella nätverken arbetar gränslöst över Europa och drar nytta av sociala medier och säsongsvariationer för att identifiera lämpliga brottsoffer samt därefter genomföra inbrotten efter noggrann planering och kartläggning.
Mot denna bakgrund är det rimligt att inbrott som är en del av en planerad och strukturerad ansats av flera brottsoffer åläggs en grövre brottsrubricering än stöld. Den grova organiserade brottsligheten utnyttjar och kommer alltid att utnyttja luckor och svagheter i lagstiftningen.
Därför gäller det för lagstiftaren att följa med i utvecklingen. En sådan skärpning underlättar tillgripandet av andra tvångsåtgärder samt samverkan mellan olika länder – något som vore extra välkommet givet den grova organiserade brottslighetens internationella dimensioner.
Således bör därför regeringen genomföra en översyn av möjligheten till att rubricera inbrott som bedöms vara en del av organiserad brottslighet med en högre brottsrubricering än stöld.
|
Thomas Finnborg (M) |
|