En hög sysselsättningsgrad är nödvändig för att hålla tillbaka arbetslösheten. Under alliansregeringens år vid makten har också sysselsättningen ökat, vilket på sikt kommer att bekämpa arbetslöshet. För att hålla noga kontroll på utvecklingen av sysselsättningen hos svenska folket i arbetsför ålder önskar vi att kraven på uppföljning av sysselsättningsutvecklingen fortsätter. Vi vill att regeringen följer sysselsättningspåverkan i utformningen av sin politik. Detta är viktigt för att kunna se hur politiken påverkar antalet sysselsatta i landet.
I och med den nya rödgröna regeringens tillkomst under hösten 2014 har emellertid målbilden förskjutits från sysselsättningsgraden hos den arbetsföra delen av befolkningen till ett fokus på arbetslöshet.
Detta fokusskifte är mycket olyckligt då antalet arbetslösa går att manipulera genom att bedriva en politik som lättare för över människor i olika bidragssystem eller till utbildningar som inte alls garanterar övergång i anställningar eller annan vettig sysselsättning.
Vi krävde därför under förra riksmötet i en motion att regeringen inte bara följer arbetslöshetsutveckling utan även redovisar hur många nya arbetstillfällen och vilken sysselsättningsökning som därmed har åstadkommits. Detta genom att en ny politisk inriktning med ett annat mål för hur den svenska arbetsmarknaden ska fungera har etablerats och, som vi tycker, ett fokus på sysselsättningsutvecklingen hamnat i skymundan.
Motivering
När utskottet behandlade frågan skrev man i sitt betänkande bland annat att ”Ett mål för sysselsättningen är givetvis en god utgångspunkt”, men sedan radade man upp argument just emot detta konstaterande. Det hela slutade med att utskottet ansåg att ett fokus på sysselsättningen till och med kan leda till att man misstolkar den förda politiken som ineffektiv i att bekämpa arbetslösheten. Detta är för oss ett mycket förvånat konstaterande, om nu en gång utskottet ändå samtidigt ansåg att ett fokus på sysselsättningen per definition är en god utgångspunkt?
Än mer förvirrat blir det när utskottet anser att den sysselsättningsökning som alliansregeringen skapade på drygt 250 000 personer inte berodde på att flera jobb skapats utan helt enkelt på att befolkningen hade ökat. Då inställer sig frågan vad en befolkningsökning i sig har med sysselsättningsgraden att göra. Bara för att en individ tillkommer i kollektivet så finns det ingen naturlag som säger att då kommer också per automatik ett nytt sysselsättningstillfälle som en skänk från ovan. Detta är därför en bedräglig retorik som utskottet anslöt sig till när man kritiserade alliansens fokus på sysselsättningen som ett av flera viktiga mått för att följa utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.
Vi vill därför att regeringen fortsätter att följa sysselsättningsutvecklingen och utgår från sysselsättningspåverkan i utformningen av sin politik. Regeringen borde även i sin budgetproposition konkret redovisa konsekvenserna på sysselsättningsgraden av sina reformer. Vi vill med bifall till denna motion att riksdagen ger regeringen det tillkänna.
|
Finn Bengtsson (M) |
|
|
Lotta Finstorp (M) |
Lars-Arne Staxäng (M) |
|
Ulf Berg (M) |
Jan Ericson (M) |