Bakgrund
Regeringen tillsatte under hösten 2014 en statlig samordnare som ska ”…pröva möjligheterna att föra över kapacitet från Bromma flygplats till andra flygplatser i Stockholmsregionen. Om utredningen visar att detta, med beaktande av de krav som ställs i detta uppdrag är möjligt, ska samordnaren också presentera en finansieringslösning för avvecklingen av Bromma flygplats och utbyggnad av alternativ flygkapacitet som både staten och Stockholms kommun kan acceptera, samt ta fram en tidsplan för det fortsatta arbetet.” (Uppdraget, som ska redovisas senast den 20 oktober 2016, beskrivs i en handling i Regeringskansliet med diarienummer S2014/8973/PBB.) Hanteringen av ämnet har varit omdiskuterad och har även lett till en granskning i och kritik från konstitutionsutskottet i Sveriges riksdag.
Uppdraget ska ses i ljuset av regeringens uttalade ambition att verka för en nedläggning av citynära flygplatser och strävandena efter att avveckla Bromma flygplats får uppfattas som det första steget i den politiken. Regeringen anför att det handlar om att frigöra mark för bostadsbyggande, men det kan inte uppfattas som något annat än en dimridå för att dölja att bakom dessa turer finns Miljöpartiets politik som är allmänt sett flygfientlig men särskilt fientlig mot svenskt inrikesflyg.
Redan den 15 oktober 2014 beslutade den rödgrönrosa politiska majoriteten i Stockholms stadshus att man ska arbeta för att stänga Bromma flygplats till 2022 trots att flygplatstillstånd finns till 2038. Beslutet kritiserades omedelbart av bland annat forskare och Stockholms handelskammare, men angav en tydlig inriktning på flygpolitiken.
Regionala flygplatser är av yttersta vikt i den svenska infrastrukturen, men regeringens politik har lett till en oro i många andra städer i Sverige om vad som kan hända med de citynära flygplatserna i dessa städer. Kan en nedläggning av en populär och viktig flygplats som Bromma flygplats finnas på agendan så kan det ske även på andra platser, till exempel i Sveriges femte största stad, Linköping. Detta skulle i så fall vara ett konkret hot mot utvecklingen inte bara i Linköping och Östergötland, utan det skulle påverka hela Sverige.
Linköpings kommun har passerat 150 000 innevånare och växer så det knakar. Man räknar med att cirka 30 000 människor är sysselsatta i den verksamhet som innefattas i det som kallas ”flygklustret”, det vill säga själva flyget och all den verksamhet som är beroende av detsamma. Det civila flyget på Linköping City Airport expanderar också raskt. Två stora, kommersiella flygbolag trafikerar flygplatsen med många dagliga turer till både Köpenhamn och Amsterdam. Under sommarhalvåret har dessutom en direktlinje Linköping–Prag öppnats, som en konsekvens av det nära flygsamarbetet mellan Sverige och Tjeckien. Vidare har ett gigantiskt militärt och industriellt avtal mellan Sverige och Brasilien kring flygplanet JAS Gripen lett till att en stor mängd högspecialiserad brasiliansk personal som är inblandad i detta mångåriga utvecklingssamarbete behöver åka till och från Linköping på smidigast möjliga sätt.
Genom Linköping City Airport förs därför idag bokstavligt talat Linköpingsbor, östgötar och andra enkelt ut till och in från alla världens hörn varenda dag dygnet runt hela året.
Motivering
Oron för Linköping City Airports framtid är välgrundad då vice statsministern Åsa Romson (MP) har pekat ut Linköping City Airport som en sådan flygplats som kan läggas ner (bland annat i en artikel i Dagens Industri den 8 oktober 2014).
På grund av den oro som skapats av turerna runt Bromma flygplats och diskussionerna kring andra regionala och citynära flygplatser finns det ett behov av ett tydligt ställningstagande från riksdagen angående Linköping City Airport. I en motion förra året påpekade vi detta, men utskottet valde att föreslå kammaren att avslå motionen. Motivet till detta var svepande ”att beslut om olika åtgärder som ska genomföras i infrastrukturen i första hand bör fattas inom ramen för åtgärdsplaneringen, dvs. regeringens, Trafikverkets, regionernas och länens långsiktiga planering med utgångspunkt i riksdagens beslut.”
Det är just mot bakgrund av detta som vi finner anledning att oroa oss, då vice statsministern som näst högsta regeringsrepresentant gjort mycket tydligt att hon kan tänka sig att verka för en nedläggning av Linköping City Airport. Vi menar tvärtom att den statliga infrastrukturpolitiken ska utgå från att Linköping City Airport finns kvar långsiktigt. Det är flygplatsens ägare, Saab AB och Linköpings kommun, som ska avgöra flygplatsens framtid och deras långsiktiga inriktning är att bevara flygplatsen. Staten bör inte ha någon annan utgångspunkt. Om riksdagen gör det tillkännagivande som vi föreslår utesluts därigenom till exempel direktiv från regeringen till berörda myndigheter att arbeta för en nedläggning av flygplatsen.
|
Finn Bengtsson (M) |
|
|
Andreas Norlén (M) |
Betty Malmberg (M) |