Stockholmsregionen behöver en urban tillväxtpolitik
Stockholmsregionen är navet i bygget av ett modernt och konkurrenskraftigt Sverige. Med en ökad inflyttning, en stark arbetsmarknad och höga söktryck till utbildningsplatser finns det enorma framtidsmöjligheter för regionen.
Befolkningsutvecklingen i regionen talar sitt tydliga språk. Stockholmsregionen växer allt snabbare. Enligt prognoser från Stockholms handelskammare 2015 så kommer var fjärde svensk bo i Stockholmsregionen år 2045. http://www.dn.se/sthlm/var-fjarde-svensk-ar-stockholmare-om-25-ar/ Huvudstadsregionen är landets största arbetsmarknad och här finns 24 procent av rikets arbetstagare. SCB AKU 2014 i arbetskraften där av i arbete. Om utvecklingen fortsätter kommer Stockholm att vara den snabbast växande storstadsregionen i Västeuropa fram till 2030. Stockholm väntas växa dubbelt så snabbt jämfört med Köpenhamn och Zürich och nästan sex gånger snabbare än Paris. http://trafiksatsningstockholm.se/nyheter/stockholm-en-av-europas-snabbast-vaxande-regioner/
Det finns dock flera faktorer som hämmar Stockholmsregionens fortsatta utveckling som kunskaps- och arbetsmarknadsregion. Under flera år har vi sett hur bostadsbristen ökat och hur kollektivtrafiken blivit allt mer överbelastad. Den växande befolkningen skapar också ett efterfrågetryck på fungerande arbetsmarknad, utbildning och skola, bostäder, kommunikation och välfärd. Även den sociala sammanhållningen är en viktig framtidsfråga. När de sociala klyftorna tillåts växa hotas Stockholmsregionens utveckling. Vi menar att de utmaningar som Stockholmsregionen står inför måste tas på största allvar. Stockholmsregionen har enorma möjligheter, men om den ska kunna stärka sin attraktionskraft som kunskaps- och arbetsmarknadsregion krävs politiska beslut och investeringar.
Vår övertygelse är att Stockholmsregionen behöver en framtidsinriktad urban tillväxtpolitik som gör det möjligt för företag och människor att utvecklas i regionen. Det förutsätter ett aktivt politiskt ledarskap och ett gemensamt ansvarstagande från stat, kommuner och landsting.
Fler jobb är grunden för allt
Stockholmsregionens arbetsmarknad har länge tillhört de starkaste i landet, men den positionen bör långt ifrån tas för given. För att Stockholms län fortsättningsvis ska vara landets tillväxtmotor och innovationscentrum så behöver arbetskraftsdeltagandet öka. I den hårda globala konkurrensen kan och ska Stockholmsregionen aldrig hävda sig med låga löner, lägre kompetens eller gårdagens teknik. I stället bör fokus riktas mot hur regionen kan fortsätta att ligga i framkant med nya affärsidéer, ökad produktivitet, höjd kompetens och goda arbetsvillkor.
En viktig del i en aktiv jobbpolitik är att identifiera och stimulera framtidsbranscher. I dag skapas de flesta av jobben i den privata tjänstesektorn. Stockholmsregionen har en av Europas högsta bruttoregionalprodukt (BRP) per invånare och den är 79 procent högre än genomsnittet i EU. http://www.stockholmbusinessregion.se/Global/About%20Us/Publikationer/Fakta%20om%20F%C3%B6retagandet%20i%20Stockholm%20-%20Statistik%20f%C3%B6r%202014.pdf Den privata sektorns andel av BRP uppgår till cirka 60 procent, vilket är betydligt högre än jämfört med övriga län i Sverige. Här finns ett viktigt politiskt vägval att göra framöver. Vi välkomnar att Sveriges nya samarbetsregering tydligt aviserar att svenska företag ska konkurrera med kompetens, produktivitet och innovationsförmåga – inte med låga löner.
En prioriterad del för oss i Stockholmsregionen handlar om att skapa plattformar för samverkan mellan akademi och näringsliv. Stora städer är viktiga kunskapscentrum, vilket måste tillvaratas. Genom att skapa kontaktytor mellan olika sfärer kan politiken bidra till en snabbare ackumulation av humankapital. Ju enklare och snabbare kunskapsutbyte kan ske, desto bättre förutsättningar för innovation, nytänkande och fler kunskapsintensiva tjänster.
Det är tydligt att Stockholmsregionen genomgår en strukturomvandling som alltmer löser upp traditionella gränser mellan tjänste- och varuproduktion. Stockholmsregionens tjänstesektor, finanssektor och inte minst it-sektor lever numera ofta i symbios med tillverkningsindustrin och andra företag runt om i landet. Denna strukturomvandling bör bejakas och mötas med en smart och framtidsinriktad politik.
Ett område som särskilt bör lyftas fram är möjligheterna att skapa fler jobb inom sjukvårds- och läkemedelsområdet och det som brukar kallas livsvetenskaperna eller Life Science. Hälsa blir allt viktigare och allt fler efterfrågar vård, produkter och tjänster för ett friskare liv, både i Sverige och globalt. I det ligger stora möjligheter för Stockholmsregionen, vilken har stolta traditioner när det gäller forskning och utveckling av sjukvård, läkemedel och medicinteknik.
Länsstyrelsen i Stockholms län har, tillsammans med Tillväxtverket, kartlagt potentiella styrkeområden för Stockholmsregionen inom forskning, näringsliv och offentlig verksamhet. Stockholm har en stor potential att vara forskningsledande inom hälsa och Life science men även inom Cleantech och Transport. Regionens storlek och befolkningstäthet möjliggör nära samarbete mellan forskning, näringsliv och offentlig verksamhet som gynnar klimatsmart innovation. Som stora, krävande, och starka kunder kan Stockholmsregionens offentliga aktörer genom innovativ upphandling bidra till utveckling som är till gagn för hela landet, och på sikt för hela världen. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2015/R2015-04-kartlaggning-styrkeomraden-stockholmsregionen.pdf
Offentlig upphandling är ett viktigt politiskt instrument för att stimulera innovationer. Genom så kallad innovationsupphandling kan okända lösningar på ett problem eller ett behov, för vilka det ännu inte har etablerats någon marknad, upphandlas. För Stockholmsregionens del vore det önskvärt med förkommersiella upphandlingar för områden som smarta elnät, transporter, infrastruktur och hållbara städer. Sådana upphandlingar skulle inte bara kunna generera nya produkter och ekologiskt hållbara systemlösningar för Stockholmsregionen, utan också fler arbetstillfällen.
Även höga klimat- och miljökrav driver på innovation. Om företag vet att offentliga upphandlare kommer att efterfråga de bästa lösningarna utifrån klimat- och miljösynpunkt kommer de vara mer benägna att ta fram sådan teknik. En grönare offentlig upphandling är således inte bara nödvändig för att klara omställningen till ett mer hållbart samhälle, den är också viktig ur ett jobb- och utvecklingsperspektiv. Mot denna bakgrund gläds vi åt att den nya myndigheten för upphandlingsstöd ska ha ett brett perspektiv där innovationer, sociala hänsyn och miljö ingår.
Med ett aktivt politiskt ledarskap och ett gemensamt ansvarstagande mellan kommuner, landsting och stat, kan Stockholmsregionen gå från sin nuvarande styrkeposition till att vara världens mest innovationsdrivna ekonomi. Stockholm är bra, men tillsammans kan vi ännu bättre.
Det är även angeläget att främja tillväxten av sociala företag och socialt entreprenörskap. De sociala entreprenörerna ska kunna utveckla sina företag och erkännas som ett önskvärt inslag i marknadsekonomin. Ett sätt att främja tillväxt av sociala företag är genom att tydligare förstärka möjligheten att rikta offentliga upphandlingar mot sociala företag och idéburen sektor.
En viktig förutsättning för fler jobb och ökad tillväxt är också ordning och reda på arbetsmarknaden. Utnyttjande av illegal arbetskraft, oseriösa entreprenörer, tveksamt användande av F-skattsedlar och skattefiffel drabbar i hög grad de anställda men får också negativa konsekvenser för möjligheten till en sund konkurrens. Seriösa företag riskerar att slås ut eller tvingas att fuska för att överleva.
Enligt en rapport från LO-distriktet i Stockholms län 2014 saknar en stor andel av kommunerna i regionen goda rutiner för upphandling. För att Stockholmsregionens arbetsmarknad ska kunna utvecklas är det viktigt att möjligheten att ställa sociala krav vid upphandlingar förbättras – det måste bli ordning och reda på regionens arbetsplatser. Därför välkomnar vi att regeringen har för avsikt att ratificera ILO-konventionen 94 samt har tillsatt en utredning som ser över möjligheterna för ratificering. Huvudentreprenörsansvaret är en trygghet för arbetstagaren och bör därför tillämpas i all offentlig upphandling. http://data.riksdagen.se/fil/C5CFD7B8-CCD3-41B5-93F7-3FE27603D263
Ungdomsarbetslösheten berör oss alla. I dag löper unga som blir arbetslösa efter gymnasiet en betydligt större risk att fastna i arbetslöshet än andra. Det är oacceptabelt. 69 400 stockholmare har inte ett jobb att gå till och av dessa är 8 600 under 25 år. Vilken arbetsmarknad du har tillgång till bestäms bland annat av vilken utbildningsnivå du har. Därför är vi mycket positiva till att regeringen prioriterar jobbinsatser för unga arbetslösa såsom traineejobb och utbildningskontrakt. En jobbinsats som också bör beaktas i sammanhanget är sommarjobb. Ett sommarjobb ger en fot in på arbetsmarknaden och är en viktig insats för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Genom sommarjobb får ungdomar lära sig vilka krav som ställs på en arbetsplats, de får praktisk arbetslivserfarenhet och referenser för sitt framtida jobbsökande. Tyvärr har granskningar visat att tillgången på kommunala sommarjobb varierar kraftigt i Stockholmsregionen.
Utbildning är nyckeln till framtidens jobb
Utbildning rustar människor för framtidens jobb och ger oss möjlighet att forma våra liv. Det är nyckeln till vår frigörelse och samtidigt en förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling. En av Stockholmsregionens främsta tillgångar är att befolkningen i regionen har landets högsta utbildningsnivå. Trots det kvarstår stora utmaningar på utbildningsområdet i Stockholmsregionen.
I ett globalt perspektiv är det tydligt att storstadsregioner i allt större utsträckning blir nationella motorer för tillväxt och utveckling. Samtidigt blir den sociala polariseringen, alltså klyftan mellan människors livsvillkor, allt större i storstäderna. Den tydligaste markören för polariseringen är utbildningsnivå. För de som besitter efterfrågade kunskaper och kompetenser finns det goda möjligheter till ökade löner och karriärmöjligheter i storstaden. För dem med lägre utbildningsnivå är livschanserna betydligt mer begränsade. Inom sektorer för enkla servicetjänster, vilka har störst utbredning i de största städerna, är lönerna låga och anställningsvillkoren osäkra. Många lågutbildade står helt utanför arbetsmarknaden.
Stockholmsregionens arbetsmarknad är i hög grad segregerad efter utbildningsnivå, vilket har blivit särskilt tydligt under senare års ekonomiska kriser. Arbetslösheten för personer som saknar gymnasieutbildning ökade kraftigt i Stockholmsregionen 2009. När arbetsmarknaden sedan återhämtade sig i början av 2010 hade denna grupp svårt att komma tillbaka. En grupp med förhållandevis svag ställning på Stockholmsregionens arbetsmarknad är unga människor. En studie av Länsstyrelsen i Stockholms län visar att antalet unga i åldrarna 16–25 år som varken arbetar eller studerar har ökat i Stockholmsregionen de senaste åren. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2012/rapport-2012-14.pdf Siffror visar också att drygt var tionde elev i Stockholms län går ut grundskolan utan att vara behörig till gymnasiet. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/nutid-framtid-2013-4.pdf. De flesta av länets elever som inte når grundskolans mål lyckas inte heller att ta en gymnasieexamen fem år efter inskrivning, majoriteten hoppar av sina studier. Ett sätt att öka antalet unga som väljer att läsa in grundskolebehörighet är genom att socialtjänstlagen tydliggörs så att det är möjligt att slutföra grundskolan med bibehållet försörjningsstöd. Input från Emilia Bjuggren
Av de elever som började gymnasiet i Stockholms län 2009 var det 75 procent som fyra år senare hade slutfört sin gymnasieutbildning, en siffra som är lägre än genomsnittet för riket. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2014/NoF-nr4-2014-Gymnasieskola.pdf Stockholmsregionen har en högre andel avhoppare i gymnasieskolan som har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden än i övriga landet.
Det har skett en stark sysselsättningsökning bland utrikes födda i Stockholmsregionen, vilket är positivt. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2015/lil-arbetsmarknad-och-ekonomi-juni-2015.pdf Dock har utrikes födda fortfarande en klart lägre sysselsättningsgrad än genomsnittet i Stockholmsregionen. http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/22578/RiR2015-17_Etabl%20%20integration_Anpassad.pdf samt http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2015/LST_feb_2015.pdf
Samtidigt som många lågutbildade saknar arbete karakteriseras svensk arbetsmarknad i dag av att många företag inte kan rekrytera den kompetens som de behöver. Så även i Stockholmsregionen. Den regionala yrkesbarometern för Stockholms län 2014 pekar på att den utmaning som kommer att växa mest i Stockholms län framöver är missmatchen mellan utbud och efterfrågan på länets arbetsmarknad. Några bristyrken i regionen är byggnadsingenjörer, specialistsjuksköterskor, kockar, bagare och systemutvecklare. Vi ser att det finns många lediga jobb och att vi har långa listor på bristyrken men för få utbildningsplatser. Vi behöver arbeta med kompetensförsörjning för att kunna lösa matchningsproblemet.
En grundförutsättning för Stockholmsregionens tillväxt är att nya och etablerade företag hittar rätt kompetens för att kunna växa och utvecklas. En god kompetensförsörjning bygger på effektiva matchningsprocesser, tillvaratagande av allas kompetenser på arbetsmarknaden och breda investeringar i utbildning. De flesta yrken där det är brist på arbetskraft kräver minst gymnasieutbildning. Mot denna bakgrund välkomnar vi regeringens aviserade satsningar på att stärka gymnasiet samt bygga ut komvux, yrkesvux och yrkeshögskolan.
För att kunna driva morgondagens forskning och innovation behövs också satsningar på den högre utbildningen. Enligt Stockholms läns landstings beräkningar kommer det år 2030 att saknas 70 000 högutbildade i Stockholmsregionen. Att möta den förutspådda bristen är angeläget, inte bara för regionens utan hela landets framtida tillväxt och välstånd. Flera indikatorer pekar på att Stockholmsregionens högskoleresurser i dag är underdimensionerade. En jämförelse mellan landets tre storstadsregioner visar att antalet högre utbildningsplatser i förhållande till befolkningen är betydligt fler i både Skåne och Västra Götalandsregionen än i Stockholms län. Därför välkomnar vi regeringens utbyggnad av högskolor, universitet och yrkeshögskolan och vill understryka vikten av att dessa investeringar kommer vår region till godo.
Vi är även positiva till att regeringen avser att förbättra kvaliteten på flera högskoleutbildningar. En granskning gjord av Högskoleverket anmärker på att flera utbildningar i Stockholmsregionen har bristande kvalitet, däribland högre kurser i nationalekonomi, statsvetenskap och data- och systemvetenskap.
Allvarlig bostadsbrist hotar jobbtillväxten
En central förutsättning för att Stockholmsregionen ska kunna stärka sin attraktionskraft
som kunskaps- och arbetsmarknadsregion är att det finns bostäder. Det måste finnas en fungerande koppling mellan arbetsmarknaden och bostadsmarknaden.
I dag har Stockholms bostadsmarknad stora problem. Den är trögrörlig och det finns en stor och allvarlig bostadsbrist som utgör ett problem för regionens utveckling och tillväxt. Det beror framför allt på att Stockholmsregionens befolkning växer rekordsnabbt samtidigt som bostadsbyggandet släpar efter kraftigt. Fram till år 2019 krävs ett tillskott på närmare 79 000 nya bostäder bedömer regionens kommuner själva i den bostadsenkät som Länsstyrelsen årligen genomför. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2014/rapport-2014-8.pdf Även om påbörjandet av nya bostäder har ökat de två senaste åren så uppger länets alla kommuner att de har underskott på bostäder och störst är bristen på hyresrätter. Regeringens aviserade Investeringsstöd är en viktig start men behoven är fortsatt stora. Det behövs även göras stora renoveringar i befintliga bostäder, särskilt miljonprogramsområdena. Det nuvarande föreslagna energieffektiveringsstödet riktat mot renovering i miljonprogramsbeståndet är en viktig reform för att förbättra Stockholmsregionens bostadsbestånd. En sådan reform ger också positiva arbetsmarknadseffekter.
Bostadsbristen tycks också ha en mer hämmande effekt på tillväxten än vi tidigare känt
till. HSB och Riksbyggen har låtit konsultföretaget WSP beräkna de regionalekonomiska effekterna av ett fortsatt lågt bostadsbyggande och utvecklingen av befolkningstätheten. Resultatet är alarmerande. Bara i Stockholm kan bristen på bostäder leda till ett produktionsbortfall på 660 miljarder kronor över 20 år. http://www.hsb.se/contentassets/6532ac1bb1cd40329d611a76692adb33/2013-regionalekonomiska-konsekvenser-av-ett-lagt-bostadsbyggande-i-stockholms-lan.pdf Den allt hårdare konkurrensen om bostäderna påverkar särskilt unga och studenter. Detta är allvarligt eftersom Stockholms län har en ung befolkning jämfört med landet i övrigt.
Stockholmsregionen tillhandhåller idag enbart studentbostäder till motsvarande 15 procent av de studerande i regionen. En student i Stockholm får vänta över två år på en studentbostad, vilket motsvarar större delen av studietiden för många. https://www.sssb.se/wp-content/uploads/SSSB-bostadsrapport-20141.pdf Detta sätter hinder för människor att flytta för att påbörja en utbildning eller pröva ett nytt arbete. Problemen riskerar att växa i samma takt som människor flyttar till Stockholmsregionen. Flaskhalsar kan uppstå och tillväxten bli lägre än vad den annars skulle vara.
Även bostadssegregationen mellan nyanlända och övrig befolkning hämmar tillväxten i
regionen. När människor utan erfarenhet av den svenska bostadsmarknaden, och med litet inflytande över sitt eget boende, begränsas till vissa utsatta områden skapas negativa utvecklingstrender. Alla kommuner bör ta ansvar för att alla människor ska få likartade förutsättningar på bostadsmarknaden i Stockholmsregionen. Vidare fördjupas bostadsproblematiken av den omfattande utförsäljningen av allmännyttiga bostäder i flera av Stockholms läns kommuner. En väl fungerande bostadsmarknad kännetecknas av rörlighet och tillgänglighet – människor ska enkelt kunna komma in på bostadsmarknaden och utvecklas i sitt boende när livet förändras. I dag riskerar Stockholmsregionen att bli en region främst för den som har råd att köpa sin egen bostad och boendesegregationen tilltar.
Att ha någonstans att bo är också en grundläggande välfärdsfråga. Hemlöshet är ett yttersta uttryck för social utsatthet och tyvärr ett problem som växer i Stockholmsregionen. I regeringsförklaringen den 3 oktober 2014 deklarerade statsministern att bostadspolitiken är en nationell angelägenhet och att bostadsbristen ska mötas med ökat bostadsbyggande, inte minst av hyresrätter. Regeringens mål är minst 250 000 nya bostäder till år 2020. I budgetpropositionen för 2015 aviserar regeringen också åtgärder för att modernisera miljonprogrammets flerbostadshus på ett socialt och miljömässigt hållbart sätt och ett investeringsstöd för att bygga fler bostäder. Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen välkomnar samarbetsregeringens ambitioner på det bostadspolitiska området. Samtidigt vill vi understryka vikten av att framtida investeringar kommer vår region till del. Utan fler bostäder stannar Stockholmsregionens tillväxt.
Bättre kommunikationer för fler i jobb
Infrastrukturplaneringen i Stockholmregionen är komplex och en av regionens, och landets, stora framtidsutmaningar. Transportinfrastrukturen i regionen har ett stort behov av innovationer och investeringar.
Vid flera tillfällen har det tillsatts statliga förhandlingspersoner för att försöka hitta samförstånd om större infrastrukturprojekt, nu senast Stockholmsförhandlingen och dess fortsättning i Sverigeförhandlingen.
Vi socialdemokrater i Stockholmsregionen vill se en större kontinuitet och utveckling av dialogen mellan staten och Stockholmsregionen. Vi föreslår därför att man bildar en mer permanent struktur som inte bara har i uppgift att komma fram till samförståndslösningar, utan också ta ett visst ansvar i genomförandeprocesserna.
En central förutsättning för att Stockholmsregionen ska kunna behålla sin attraktionskraft som kunskaps- och arbetsmarknadsregion är att det finns fungerande kommunikationer och infrastruktur. När kommunikationerna är snabba och pålitliga vågar fler människor söka jobb i andra delar av länet och företag kan rekrytera personal från ett större upptagningsområde. Det måste byggas upp en ekologisk hållbar infrastruktur med varaktiga möjligheter till arbete, boende, utbildning, service och kommunikation.
I en utgåva av Länsstyrelsen från 2013 kartläggs pendlingsströmmarna i Stockholms län. Kartläggningen visar på stora pendlingsströmmar: En stor andel av de förvärvsarbetande i Uppsala och Södermanlands län har sina arbetsplatser i Stockholmsregionen. Den ökande inpendlingen är en viktig del av kompetensförsörjning i huvudstadsregionen och svarar för 8,6 procent av arbetsmarknaden i länet. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2013/nutid-och-framtid-pendling-2013-2.pdf Samtidigt som det sker en betydande arbetspendling ut från Stockholms län där den inomregionala arbetspendlingen är ännu större. Nästan hälften av de förvärvsarbetande i länet har sin bostad i en kommun och arbetar i en annan. En viktig slutsats är att infrastrukturen måste förbättras för att underlätta pendlingsströmmarna i regionen.
I dag ägnar tyvärr stockholmarna mer tid åt pendling än de har semester. En rapport från
Stockholms Handelskammare visar att i snitt 6,4 arbetsveckor om året går åt till arbetspendling i Stockholms län. En förklaring till den långa restiden i Stockholmsregionen är kollektivtrafikens låga medelhastighet. En bilresa i rusningstid går betydligt fortare än en genomsnittlig kollektivresa. Kollektivresornas hastighet i Stockholm ligger på 20 kilometer i timmen, medan bilen rullar fram i 36 kilometer i timmen. Under senare år har kollektivtrafiken förlorat andelar till bilismen i regionen. En ökad biltrafik leder till ökade koldioxidutsläpp. Detta förhållande är inte ekologiskt hållbart. En modern tillväxtorienterad politik som tar hänsyn till klimatet och kommande generationer kräver att fler väljer att resa kollektivt och att färre väljer bilen. Då måste kollektivresandet göras så attraktivt och grönt som möjligt.
Det finns flera möjliga gröna lösningar inom Stockholmsregionens infrastruktur. Att bygga ut tunnelbanan så att den blir tillgänglig och attraktiv för fler är en viktig del, att anpassa befintliga och nya vägprojekt så att de har en hög kapacitet och framkomlighet för busstrafik är en ytterligare viktig del. Ett intressant förslag är ”Vision Stockholmsbågen” som skulle innebära att den befintliga Norrortsleden, Förbifart Stockholm och den planerade Tvärförbindelsen Södertörn kopplas ihop samt att körfält reserveras för sammankopplade bussar med plats för upp till 250 passagerare. Denna typ av gröna förslag är viktiga för att bygga en hållbar Stockholmsregion.
I dag är inte längre bilen den statushöjare den en gång var, och många arbetsplatser har flyttats från parkeringsnära adresser till mer kollektivtrafiknära lägen. Det är viktigt med ett fungerande vägnät i hela Stockholmsregionen. Ju närmare norra och södra Stockholm knyts samman desto bättre blir förutsättningarna för en gemensam regional arbetsmarknad. Ett bra vägnät är också viktigt för att minska trängseln i trafiken och skapa förutsättningar för regionen att växa miljömässigt.
Den långsamma arbetspendlingen är också samhällsekonomiskt kostsam. Enligt myndigheten Trafikanalys uppgår kostnaden för trängsel och förseningar för arbetspendlingen i Stockholmsregionen till 6,3 miljarder kronor årligen. http://trafa.se/PageDocuments/Arbetspendling_i_storstadsregioner_-_en_nulaegesanalys.pdf Om Stockholmsregionen ska kunna växa på ett hållbart sätt behövs breda överenskommelser om kollektivtrafikens utbyggnad och infrastruktur. Överbelastade transportnät och framkomlighetsproblem är resultatet av decennier av eftersatta investeringar i infrastrukturen. Även underhållet av Stockholms infrastruktur har hittills varit dåligt.
En central framtidsfråga rör tunnelbanan, som med sin enorma kapacitet i hög grad utgör basen i Stockholms kollektivtrafiksystem. I takt med att regionens befolkning växer blir dagens tunnelbanenät allt mer överbelastat och trängseln ökar. Ett konkurrenskraftigt Sverige kräver utbyggd tunnelbana. Även möjligheterna till nya tvärförbindelser bör ses över, utifrån en helhetssyn av hur regionens kommunikationer ska utvecklas.
För att kunna bygga morgondagens Stockholmsregion och förbättra vardagen för alla behöver vi satsa på en välfungerande kollektivtrafik anpassad efter den ökande befolkningsmängden. Detta är avgörande för fortsatt tillväxt, ekonomiskt, socialt och miljömässig hållbar storstadsregion. Vi vill betona vikten av att kommande satsningar har ett helhetsperspektiv och kommer till Stockholms region till dels.
En modern arbetslinje kräver bra välfärd
En väl fungerande kunskaps- och arbetsmarknadsregion förutsätter en modern välfärd för växande storstäder. När välfärden fungerar och omfattar alla vågar människor mer; byta jobb, starta företag, flytta eller börja studera. Det skapar ett positivt förändringsklimat som gynnar den ekonomiska och sociala utvecklingen. Om välfärden håller en hög kvalitet, styrs av behov och ges på lika villkor oavsett bakgrund så sprider den risker, möjligheter och trygghet över livet. Därför behöver vi satsa på en välfungerande välfärd som underlättar för fler människor att komma i arbete.
Stockholmsregionens arbetsmarknad är igång 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Om människors vilja till arbete ska kunna tillvaratas fullt ut behövs det en fungerande välfärd med anpassade öppettider och god bemanning. Utarmningen av kommuner och stadsdelar där den offentliga servicen succesivt minskar är ett hinder för regionens tillväxt. Den höga befolkningstillväxten innebär att utbudet successivt måste öka och inte tvärtom.
Under de senaste åren har situationen på sjukhusen i Stockholms län blivit alltmer kaotisk. Trots att flera utredningar har pekat på ett stort behov av nya vårdplatser i regionen har ingenting hänt. Redan 2007 framhöll Vårdplatsutredningen behovet av fler nya vårdplatser i Stockholms län. Det var en bild som bekräftades av Vårdplatsutredningen 2010. Men i stället för att lösa sjukvårdens långsiktiga utmaningar, så har den moderatledda landstingsmajoriteten ägnat sig åt att införa vårdval inom specialistsjukvården med ersättningssystem som lett till en uppstyckad vårdkedja. Personalen får allt mindre tid för patienter och allt mer tid och resurser ägnas åt administration och byråkratisk överbyggnad.
Under de senaste åren har vi sett resultatet i form av tidvis rekordhög beläggningsgrad och pressad personal. När vårdbehoven försummas samtidigt som Stockholms befolkning kraftigt ökar, blir situationen till slut ohållbar. Detta är ett politiskt ansvar som kräver politisk handlingskraft som prioriterar vården för de sjukaste och sköraste. Även den svenska förlossningsvården kan bli bättre. Under de senaste åren har allt fler rapporter kommit som pekat på tuffa arbetsvillkor och risker för patientsäkerheten – inte minst i Stockholmsregionen. Därför är det bra att regeringen nu föreslår en riktad satsning på att förbättra förlossningsvården och stärka insatserna för kvinnors hälsa.
Vidare står äldreomsorgen inför stora utmaningar. Allt fler blir allt äldre och andelen äldre befolkning kommer att öka. Samtidigt innebär en åldrande befolkning en stor utmaning för äldreomsorgen och sjukvården. En rapport från fackförbundet Kommunal visar att de resurser som läggs på äldreomsorgen har minskat rejält sedan 1980 trots att de äldre blir allt fler. Samtidigt ökar anhörigomsorgen dramatiskt. Ungefär 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att vårda en anhörig. Denna utveckling är oacceptabel och strider mot en modern arbetslinje. Kvaliteten i äldreomsorgen måste höjas samtidigt som vi möter ökade behov av vård, omsorg och personal. Äldreomsorgen måste därför skifta fokus från vårdperspektivet där samhället ensidigt bestämmer förutsättningarna. Behovet av satsningar på äldreomsorgen förstärks av Stockholms demografiska utveckling. Mot denna bakgrund välkomnar vi regeringens aviserade satsningar på äldreomsorgen i budgetpropositionen för 2016.
En modern arbetslinje kräver också bra barnomsorg. I dag tvingas människor tacka nej till arbete på grund av det inte finns barnomsorg på de tider som arbetet kräver. Det är inte godtagbart. Det borde vara självklart att barn erbjuds barnomsorg i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier – så även under tidiga morgnar, kvällar, nätter, helger och sommartider. Vi är därför positiva till att regeringen avsätter medel för ett stimulansbidrag till de kommuner som erbjuder omsorg på kvällar, nätter och helger. Utökade öppettider är ett viktigt smörjmedel för näringslivet, för arbetslinjen och en viktig förutsättning för att såväl kvinnor som män ska kunna försörja sig.
Den höga befolkningstillväxten i Stockholmsregionen och en växande andel äldre innebär ett växande behov av personal inom välfärdstjänsterna. En framtidsstudie som Länsstyrelsen i Stockholms län har gjort pekar på en arbetskraftsbrist år 2020 inom vård och omsorg. Inom hälso- och sjukvård samt social omsorg väntas efterfrågan inom samtliga utbildningsgrupper öka kraftigt. Det gäller såväl gymnasieutbildade som eftergymnasialt utbildade. I Stockholms län väntas efterfrågeökningen bli drygt 22 procent, vilket kan jämföras med en motsvarande uppskattad ökning på cirka 11 procent i Skåne och Västra Götaland. Ett annat yrkesområde där en relativt kraftig bristsituation förväntas uppstå är inom pedagogik- och lärarutbildade. Även här utmärker sig Stockholmsregionen i förhållande till landets övriga två storstadsregioner. I Stockholms län beräknas efterfrågan inom detta område öka med 25 procent fram till år 2020, medan motsvarande ökning i Skåne och Västra Götaland ligger på 12 procent.
Ett oroande exempel som länsstyrelsen tar upp är en ökande brist på förskollärare i Stockholmsregionen. Det beror både på större barngrupper och på ökade krav på adekvat utbildning. Fram till år 2020 kan gapet mellan tillgång och efterfrågan på utbildade förskolelärare uppgå till mer än 4 000 personer. För att attrahera fler till läraryrket så att vi kan möta lärarkrisen krävs huvudsakligen att läraryrkets attraktivitet höjs och att det skapas fler vägar till läraryrket.
En urban tillväxtpolitik för Stockholmsregionen bör beakta behoven av utbildad personal inom välfärden. Det är också viktigt att framtidens välfärdsarbetare erbjuds attraktiva arbetsvillkor.
Social sammanhållning och framtidstro
En väl fungerande kunskaps- och arbetsmarknadsregion förutsätter social sammanhållning. Människor som känner delaktighet och trygghet har bättre möjligheter att ta risker och utvecklas än människor som lever i utanförskap och otrygghet. Samhällsgemenskap och individuellt självförverkligande är helt enkelt en förutsättning för varandra, inte en motsättning. I dag ser vi en växande social polarisering i Stockholmsregionen. Livschanserna är mer varierande i regionen än på många andra håll i landet, något som en resa längs med tunnelbanans röda linje tydligt visar. Från det välbärgade Östermalm till det fattigare Skärholmen sjunker årsinkomsten med 280 000 kronor, medellivslängden med 3 år och andelen som klarar grundskolan är 18 procent färre. Trots att befolkningen i Stockholmsregionen växer i princip lika mycket i norra och södra delarna saknas investeringar att möta upp det växande behovet som följer av befolkningstillväxten i södra delen. Detta leder till ojämlika livsförutsättningar, att regionen dras isär och att vi inte tar till vara den potential som finns här.
Särskilt bekymmersamt är att klyftorna i barns ekonomiska uppväxtvillkor har blivit större under de senaste åren. Enligt Rädda Barnen ökade andelen fattiga barn i Sverige från 11,5 till 13 procent mellan åren 2008 och 2009. En tydlig trend är att skillnaderna mellan rikare och fattigare stadsdelar har ökat. I stadsdelen Rinkeby i Stockholm är hela 56 procent av barnen fattiga, enligt Rädda Barnens definition. I dag framhåller flera internationella organisationer, däribland OECD och IMF, att sociala motsättningar kan hota stabiliteten i hela samhället. Åtskilliga internationella studier visar till exempel ett entydigt samband mellan ojämlikhet och våldskriminalitet. Den som befinner sig i långvarig arbetslöshet, fattigdom, missbruk eller segregation riskerar i större utsträckning att komma i kontakt med kriminalitet. Forskning visar också den sociala rörligheten är större i länder med förhållandevis jämn inkomstfördelning än i länder med stora inkomstskillnader.
En central utmaning för Stockholmsregionen är att överbrygga skillnaderna i livschanser mellan utrikes födda och inrikes födda. I Stockholms län är nästan 21 procent av befolkningen född utomlands, en betydligt större andel än rikets 15 procent. Detta är en tillgång för vår region som måste tillvaratas. När människor flyttar sprids arbetskraft, kunskap och idéer, och nya möjligheter uppstår. Utrikes födda i Stockholms län är dessutom högre utbildade än genomsnittet bland utrikes födda i landet. Samtidigt tar det alldeles för lång tid för många nyanlända flyktingar och invandrade att etablera sig på Stockholmsregionens arbetsmarknad. Vi socialdemokrater anser att alla i vår region måste få möjlighet att försörja sig själva. Det förutsätter en arbetsmarknad öppen för alla och fri från diskriminering.
60 miljoner människor är på flykt, hälften är barn. http://www.svd.se/rapport-fler-pa-flykt-an-nagonsin Vi står nu inför en av de största flyktingkatastroferna sedan andra världskriget. Detta innebär att fler flyr och lämnar sina hem för att söka skydd i Sverige. Under 2014 bosatte sig ca en femtedel av landets nyanlända flyktingar och skyddsbehövande i Stockholms län. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-och-samhalle/integration/Etablering/Kompendium_Dialogmote_feb_2014.pdf. Det krävs ett humant flyktingmottagande som särskilt tar hänsyn till barnens situation. Att bo hos sina nära och kära är en trygghet. EBO kom till för att man lättare direkt skulle bosätta sig där det finns jobb och bostäder. Istället har det visat sig att flyktingar bosätter sig hos släktingar och att bostadsförhållanden är ohållbara både för de som bor på anläggningsboenden och de som bor i eget boende. Men EBO innebär i verkligenheten att asylsökande kan inhysas hos släktingar och vänner och hamna i orimliga trångboddhetssituationer. Kvaliteten på anläggningsboenden måste höjas och EBO måste ses över. Den ekonomiska situationen för dem som väljer eget boende måste förbättras i syfte att minska trångboddhet och utsatthet. Positiva incitament för att söka boende och jobb i hela landet bör utformas och Sveriges kommuner måste ta sitt ansvar för en solidarisk human migrationspolitisk.
Vidare krävs det att Sveriges kommuner tar sitt ansvar för en solidarisk och human migrationspolitik. Mottagandet är ett gemensamt och nationellt ansvar. För att korta tiden från nyanländas ankomst till arbete behöver vi reformera arbetet för nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Arbete och utbildning är den främsta nyckeln till etablering. Vi välkomnar därför regerings satsningar på etablering och mottagande.
Under det senaste året har rasismens utbreddhet aktualiserats – inte minst i Stockholmsregionen. När personer som bekänner sig till rasism, nazism, fascism och andra högerextremistiska idéer gör försök att hindra mångfalden är det ett allvarligt hot mot demokratin och vår utveckling. Rasismen i dagens Sverige är ingen ny företeelse, men visar tydligt att vi gemensamt behöver stå upp för att försvara demokratin och våra värderingar om alla människors lika värde. Det bästa sättet att långsiktigt motverka att rasismen får större genomslag är att stärka jämlikheten genom att bekämpa arbetslösheten, investera i utbildning och utveckla den generella välfärdspolitiken.
|
Börje Vestlund (S) |
|
|
Alexandra Völker (S) |
Arhe Hamednaca (S) |
|
Azadeh Rojhan Gustafsson (S) |
Carin Jämtin (S) |
|
Emanuel Öz (S) |
Ingela Nylund Watz (S) |
|
Lawen Redar (S) |
Leif Nysmed (S) |
|
Mathias Tegnér (S) |
Serkan Köse (S) |
|
Teres Lindberg (S) |
Yilmaz Kerimo (S) |
|
Anders Österberg (S) |
Björn von Sydow (S) |