Hatbrott, fördomar och diskriminering är ett allvarligt samhällsproblem som direkt eller indirekt drabbar många. Oavsett bakgrund, religion, hudfärg eller annan personlig egenskap har varje individ rätt att leva sitt liv utan att behöva känna rädsla. Tyvärr är detta inte fallet.
En av de grupper som genom historien utsatts för fördomar, fientlighet och öppen förföljelse är den judiska befolkningen. Förintelsen av sex miljoner judar – det mest omfattande folkmordet mänskligheten sett – är det mest extrema uttrycket för detta, men antisemitiska föreställningar är också ett reellt samhällshot i dag, i Sverige. De antisemitiska terrordåden i Frankrike och Köpenhamn 2015 visar att antisemitismen är en hotbild som behöver tas på största allvar.
På grund av antisemitiska attityder begränsas människors möjlighet att leva en tillvaro i trygghet och värdighet. Judar i Sverige hånas och trakasseras på öppen gata för att de bär judiska kännetecken. Säkerhetsarrangemangen runt judiska synagogor och andra institutioner förstärks på grund av en förvärrad hotbild. Antalet antisemitiska hatbrott som anmäls till polisen har, enligt Brottsförebyggande rådets statistik, trefaldigats från 1997 till 2014.
Det faller utanför ramen för denna motion att göra en samlad framställning av de olika uttryck som antisemitiska föreställningar kan ta sig. Det bör dock noteras att antisemitismen har vissa drag som skiljer den från de flesta andra former av främlingsfientlighet. Ett sådant drag är föreställningen att judar är särskilt inflytelserika som grupp eller rentav styr samhället i hemlighet.
Sådana idéer är utbredda också i vårt samhälle av i dag. I undersökningen ”Antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige”, utförd 2005 på uppdrag av Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet och baserad på enkäter till drygt 5 000 personer, framkommer att 13 procent av de svarande systematiskt ansluter sig till påståenden som bygger på ”judarnas” makt och inflytande över allt från medierna och världsekonomin till USA:s utrikespolitik. Föreställningen om en judisk konspiration kan illustreras av att 7 procent av de svarande ansåg att det låg något i påståendet att det i själva verket var Israel som var inblandat i terrorattackerna mot USA den 11 september 2001. Enbart 47 procent av de svarande avvisade detta påstående helt.
Även den israelisk-palestinska konflikten används för att sprida eller befästa antisemitiska attityder. När svenska judar hånas eller attackeras på grund av Israels agerande eller görs ansvariga för beslut fattade av den israeliska staten är det ett oacceptabelt uttryck för kollektiv skuldbeläggning.
Det är därför av stor vikt att fortsatta insatser görs för att sprida kunskap om antisemitism och de särskilda föreställningar som är antisemitismens näring. Det är också angeläget att det sker ett kontinuerligt arbete för att sprida kunskap om förföljelsen mot judar genom historien och fram till våra dagar, och att detta arbete bedrivs på ett sätt som gör att kunskapen når fram till alla delar av den svenska befolkningen. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
Viktiga satsningar har gjorts för att öka säkerheten vid judiska synagogor och andra institutioner samt judiska evenemang och mötesplatser. Det är viktigt att dessa satsningar utvärderas och att säkerhetsläget kontinuerligt följs upp. Ingen ska behöva känna fruktan eller oro inför att besöka synagogan, den judiska skolan eller någon annan judisk institution. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
Arbetet mot antisemitism och för judisk säkerhet behöver läggas upp i kontinuerlig dialog med det judiska civilsamhället och dess olika företrädare. Denna dialog behöver ske på ett sätt som fångar upp olika aspekter och tar hänsyn till att situationen vad gäller antisemitism och hotbilder varierar i olika delar av samhället. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
Regeringen har aviserat framtagandet av en nationell plan mot rasism och hatbrott. Det är av största vikt att regeringen i det sammanhanget beaktar antisemitismen som en särskild form av främlingsfientlighet. Detta handlar inte om att gradera olika former av rasism eller främlingsfientlighet eller ställa dem mot varandra, utan om att antisemitismen livnär sig av specifika och ofta ytterst långlivade tankefigurer om judar som grupp. Det behövs därför ett fortsatt arbete som är särskilt riktat mot antisemitism. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.
|
Andreas Norlén (M) |
|
|
Per-Ingvar Johnsson (C) |
Mathias Sundin (FP) |
|
Tuve Skånberg (KD) |
|