Idrottsutövande i allmänhet har varit ett fundament för stärkt folkhälsa, social fostran och gemenskap och välbefinnande i det svenska välfärdssamhället. Förmånen att träna på allmänna ytor i kombination med ett starkt ideellt ledarskap har gett Sverige unika förutsättningar att såväl fostra unika talanger som ge ett stort utrymme för breddidrott. Idrottsrörelsen har alltid varit i samklang med samhällsutvecklingen, många gånger även varit i framkant av densamma.
Under de senaste decennierna har idrotten dock blivit alltmer kommersiell. Det finns ett stort utbud av privata aktörer som söker kommersiella framgångar inom – och runt idrottsrörelsen. Det har inneburit att idrottsutövandet också numera blivit en klassfråga. Tidigare skämtades det om att golf och ridsport var idrotter för de som har råd, i dag är det lika kostsamt, om inte dyrare att utöva ishockey, alpin och traditionell skidåkning med mera. Många barn och ungdomar exkluderas därmed från möjligheterna att ens prova på dessa idrotter, då utrustningen och kostnaderna för att vara med i föreningar kan vara väldigt kostsamma.
Ett antal av landets kommuner har infört idrottsbibliotek. Det är bibliotek där man främst som barn- och ungdom kan låna olika sorters utrustning för idrottsutövande. Skridskor, skidor, ishockeyutrustning med mera. Det ger många fler möjligheter att i yngre år ändå få prova på olika idrotter, utan att ta på sig alltför stora utrustningskostnader. På det viset breddar de möjligheterna att minska snedrekryteringen till olika idrotter i kombination med att utöka mångfalden bland idrottsutövarna även i grenar som nya svenskar sällan eller aldrig medverkar i.
Det är därför angeläget att regeringen ser över möjligheterna att arbeta fram nationella riktlinjer för införandet av idrottsbibliotek i landets samtliga kommuner.
|
Pyry Niemi (S) |
Sanne Eriksson (S) |