God tillgänglighet är en förutsättning för att Kalmar län ska kunna växa och utvecklas. Det ger en ökad rörlighet på arbetsmarknaden, bättre service, utvecklar företagandet och ger bättre möjlighet för studier, boende och upplevelser. En god tillgänglighet ökar våra möjligheter att kunna möta den globala konkurrensens krav på kunskapsdriven tillväxt. Stora och robusta arbetsmarknadsregioner är en förutsättning för utveckling och välstånd. Det kräver förbättrade möjligheter att arbetspendla inom länet och till grannlänen, det vill säga att göra längre resor på kortare tid.
Istället för att främja tillväxt är det ett faktum att infrastrukturen idag begränsar sydöstra Sveriges möjligheter. Jämfört med standarden i Sverige i övrig finns stora luckor i infrastrukturen. Begränsningarna minskar möjligheterna att dra fördel av läget nära Europa och påverkar också den interna dynamiken inom regionen.
Transportsystemet i Kalmar län ska också vara hållbart ur ett miljöperspektiv. Därför ska andelen resor med kollektivtrafik öka liksom användningen av alternativa fordonsbränslen. Nuvarande transportsystem har dock stora brister som inte är förenliga, vare sig med de transportpolitiska målen för funktion och hälsa, eller med länets egna mål för att nå positiv utveckling i regionen.
Den mest effektiva och rationella kollektivtrafiken är järnvägen. Idag är järnvägsnätet både glest och av låg kvalitet och skillnaderna i järnvägstillgänglighet i Kalmar län jämfört med övriga Sverige är oroande. I såväl norra som södra länet är universitetsorterna viktiga motorer för utvecklingen. Det förutsätter en bra kontakt med Linköping i norr och mellan Kalmar, Växjö och Karlskrona i söder. Järnvägarna i östra Småland måste ha en sådan standard att det går att förena snabba persontåg med både pendeltågstrafik och godstransporter. Att arbeta på tåget samtidigt som man snabbt förflyttar sig i ett län med stora geografiska avstånd är en förutsättning för att kunna bo och verka länsövergripande. Inte minst Linnéuniversitetet, med campus både i Kalmar och i Växjö, ställer krav på korta restider.
Att sänka restiden Kalmar-Linköping med från dagens tre timmar till två timmar och Västervik-Linköping från närmare två timmar till en timma är både möjligt och realistiskt men framför allt nödvändigt för att öka möjligheten att arbetspendla. Det är inte rimligt att de främsta förbindelserna genom länets kommuner är oelektrifierade banor med restid som helt saknar förutsättningar att konkurrera med bilen. Banorna är regeringens ansvar och ingår i den nationella transportplanen. De har avgörande betydelse för att förstora arbetsmarknadsregionerna och med det öka förutsättningarna till sysselsättning och utveckling i Kalmar län och Sveriges sydöstra region.
I den befintliga infrastrukturplanen saknas det krafttag för att möta en infrastrukturmässigt eftersatt del av landet till en, med nationella mått mätt, hanterbar kostnad. Vi vill att regeringen förbättrar järnvägskommunikationerna i Kalmar län för att säkra regionens konkurrenskraft och vidga arbetsmarknaden.
|
Krister Örnfjäder (S) |
|
|
Håkan Juholt (S) |
Lena Hallengren (S) |