Utbyggnaden av barnomsorgen är och var en viktig del av det svenska välfärdsbygget. Till följd har sysselsättningsgraden bland kvinnor kunnat öka till en av de högsta nivåerna i världen, även om kvinnor i Sverige fortfarande har en lägre sysselsättningsgrad än män.
Idag är tillgången till förskolan i det närmsta en självklarhet för de flesta småbarnsföräldrar, och lagen är tydlig med att ingen ska behöva stå i kö en oskälig tid för att få en plats för sitt barn. Däremot saknas tydlig reglering av att tillgång till barnomsorg även ska gälla de barn vars föräldrar arbetar på obekväma tider. När tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid inte är tillräcklig får det oönskade konsekvenser för såväl sysselsättningen som jämställdheten.
Brist på barnomsorg på kvällar och andra obekväma arbetstider medför att framförallt kvinnor går ned i arbetstid, vilket ytterligare bidrar till ett ojämställt arbetsliv. Många får också försöka få ihop livet på annat sätt för att kunna kombinera jobb och familj, exempelvis genom att förlita sig på släkt och vänner, men för många finns inte heller det alternativet. Särskilt svårt kan det bli för ensamstående föräldrar.
Det behövs en översyn av hur tillgången till barnomsorg på obekväm arbetstid kan ökas. Regeringen bör samtidigt betänka hur ett ökat ekonomiskt åtagande lämpligen kan fördelas mellan stat och kommun.
|
Teresa Carvalho (S) |
|