Den stora bostadsbrist som råder på många håll i landet är väl känd. Lågt bostadsbyggande driver upp boendekostnaderna, minskar rörligheten i samhället, ökar trångboddheten och förhindrar unga människor att skaffa ett eget boende. Det riskerar också att hämma tillväxten. Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken är en del av välfärdspolitiken. Därför finns ett tydligt samhälleligt ansvar att trygga bostadsförsörjningen.
En viktig del av en fungerande bostadsmarknad är hyresrätter. De gör att människor kan flytta till den ort där jobb eller studier finns, unga kan flytta hemifrån och utan kapital också få tillgång till ett boende. Dagens skattevillkor missgynnar hyresrätten som upplåtelseform och leder också till att färre hyresrätter byggs.
Ränteavdragsrätten på lån till bostäder blir en skattesubvention till dem som äger sin bostad. Det bidrar till en orättvis skattesituation där hyresrätter tydligt missgynnas.
Många flerfamiljshus med hyresrätt som upplåtelseform är idag i behov av renovering som fått stå tillbaka på grund av höga kostnader. ROT-avdraget som det är utformat idag går inte att nyttja för fastighetsägare till upprustning av flerfamiljshus utan blir istället endast en skattelättnad för dem som äger sin egen bostad.
En av anledningarna till bostadsbristen är höga produktionskostnader. Bristen på bostäder har gjort att prisutvecklingen på bostadsrätter i attraktiva områden har skenat. Detta har i sin tur förstärkt en utveckling där nybyggen allt oftare är bostadsrätter och mer sällan hyresrätter. Värst har det drabbat nybyggandet av mindre hyresrätter, eftersom kostnaden per kvadratmeter att bygga är som högst för dem.
På många sätt framstår hyresrätten som den dyraste upplåtelseformen, både ur individens och samhällets synvinkel. Detta är olyckligt och förutsättningarna för mer rättvisa villkor mellan upplåtelseformerna bör därför framgent kunna övervägas.
|
Hanna Westerén (S) |
Marie Granlund (S) |