I Sverige finns cirka trehundra ledarhundar. En ledarhund är ett hjälpmedel som
kostar staten cirka 350 000 kr. Men användningen av ledarhunden är limiterad, då det i dag är svårt att förflytta sig i samhället med hunden utan begränsningar. Det kan till
exempel vara svårt att hitta en utbildning där den synskadade kan få ta med sig sin
hund, några vittnar om att de har blivit nekade en studieplats på grund av att någon eventuellt kan ha en allergi. Det måste finnas lösningar på konflikter som uppstår i liknade situationer. Det kan inte vara rimligt att man ska bli nekad utbildning, arbete eller annat deltagande i livet för att man använder sig av ledarhund.
Riksdagen antog en nationell handlingsplan för handikappolitiken som bland
annat hade som mål att samhället utformades så att funktionshindrade skulle blir fullt
delaktiga i samhällslivet till år 2010. Men idag är det synskadade som väljer att flytta
utomlands för att tillgängligheten och delaktigheten är så pass begränsad med ledarhund
att de finner det svårt att leva likt andra i samhället, i Sverige. Att skapa ett tillgängligt samhälle för alla måste vara ett prioriterat område. Både synskadade och allergiker har samma rätt till delaktighet. I många andra länder finns en antidiskrimineringslag som
skyddar ledarhundsförare från utestängning, men vi har inget liknande i Sverige.
Diskrimineringsombudsmannen har tagit emot ett femtiotal anmälningar av
ledarhundsförare, men förbättring och förändring har varit minimal. Vi bör verka för att
alla människor vilket även innefattar synskadade med ledarhund ska kunna ta del av samhällets aktiviteter, arbetsplatser och skolor utan att behöva göra avgränsning på sitt
liv.
|
Pia Hallström (M) |
|