Fred, jämställdhet och utveckling är begrepp som hänger samman och är beroende av varandra. Därför är det mycket viktigt att kvinnor involveras i fredsprocesser då det är avgörande för att långsiktig fred och säkerhet ska kunna uppnås och upprätthållas. Hållbar fred kan inte upprättas utan att kvinnors behov, prioriteringar och strategier för konfliktlösning tillvaratas i fredsförhandlingar.
Fredsförhandlingar syftar inte bara till att avsluta en väpnad konflikt. När ett fredsavtal väl har förhandlats fram börjar det viktiga arbetet med att bevara freden, försona motparter i den tidigare konflikten samt bygga upp och utveckla nya samhällsstrukturer. Att skapa ett samhälle där jämlikhet mellan könen främjas på alla nivåer. Lyckas man inte skapa ett rättssamhälle med demokrati och lika rättigheter mellan kvinnor och män riskerar nya konflikter att bryta ut.
Kvinnor och barn är särskilt utsatta i väpnade konflikter. Detta både vad gäller i civila dödstal räknat, sexuellt våld som ett medel i krigföringen och genom det ökade ansvar de tvingas ta då deras makar och deras barns fäder inkallas eller påtvingas att ta del i de väpnade striderna. Givet kvinnors särskilda utsatthet i väpnade konflikter, är det också rimligt att de ges en framstående roll i konfliktlösnings-, försonings- och uppbyggnadsprocesser.
Den 31 oktober år 2000 antogs resolution 1325 av FN:s säkerhetsråd. Denna resolution är ett juridiskt bindande dokument som behandlar frågan om hur krig påverkar kvinnor, samt kvinnors deltagande i konfliktlösning och i arbetet med att uppnå långsiktigt hållbar fred. Representationen av kvinnor i fredsprocesser ska öka, fredsfrämjande insatser ska präglas av ett genusperspektiv, specifika behov för kvinnor i flyktingläger ska tillgodoses, och åtgärder som stöttar kvinnors lokala fredsinitiativ ska främjas. Genom antagandet av resolutionen blev kopplingen mellan jämställdhet, internationell fred och säkerhet och hållbar utveckling officiellt erkänd.
Trots att det nu är femton år sedan resolution 1325 antogs, återstår alltjämt mycket att göra. Sverige anses globalt vara ett föregångsland ur jämställdhetssynpunkt, och därför har vi ett särskilt ansvar att driva det internationella jämställdhetsarbetet framåt. Därför är det viktigt att Sverige föregår med gott exempel och fortsätter att verka för att FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet vinner gehör och efterlevs såväl nationellt som globalt.
Alliansregeringen tillsatte under våren 2014 en utvärdering och början till att revidera den svenska nationella handlingsplanen för att genomföra säkerhetsrådsresolution 1325. Det är nu angeläget att regeringen arbetar för att Sverige på bästa sätt kan implementera resolutionen. Det handlar framför allt om hur vi kan öka kvinnors deltagande i freds- och säkerhetspolitiskt arbete inom Sverige, FN, EU och andra internationella organisationer samt inom det civila samhället. Det handlar om kvinnors insatser i det förebyggande arbetet men också under och efter en konflikt.
Ungefär samtidigt som resolution 1325 antogs av FN:s säkerhetsråd antog också Europaparlamentet en resolution på temat: Europaparlamentets resolution om kvinnors deltagande i fredlig lösning av konflikter (2000/2025(INI)). EU förbinder sig att verka för denna resolutions fulla implementering inom EU liksom i relationer och avtal med andra aktörer. Samtidigt är nästan nio av tio män bland den internationella personalen vid EU:s civila fredsbevarande insatser inom den europeiska säkerhetsstrategin, ESDP. Kvinnor utgör mellan 10 och 16 procent av den internationella personalen.
Det är viktigt att EU agerar utifrån resolution 1325 när unionen ska förhålla sig till och hantera hastigt uppkomna konflikter i EU:s närområde men även i konflikter som Syrien. EU bör därför sätta upp tydliga mål i syfte att efterleva resolution 1325 i alla konflikter där EU involveras. Sverige bör även verka för att samtliga av EU:s medlemsstater antar nationella handlingsplaner för resolution 1325.
|
Désirée Pethrus (KD) |
|