Många av dem som utför inbrott är unga återfallsförbrytare som ofta är drogberoende. Till detta kommer inte sällan ett obefintligt socialt nätverk utanför den kriminella kretsen. Detta leder ofta till en återgång i kriminell verksamhet, som inbrott och stölder, strax efter man avtjänat strafftiden och lämnat kriminalvården. Redan innan tiden för det villkorliga frigivandet löpt ut har man begått nya brott och åter dömts till ett frihetsberövande. Brottens konsekvenser drabbar ofta medborgare på flera sätt, bland annat genom intrång och förstörelse av hem.
Det fordras ett förbättrat arbete i både förebyggande insatser för att förhindra att man återfaller i tidigare brottsliga aktiviteter och att övervakning och kontroll av den frisläppte förbättras.
Det finns kriminalvårdsanstalter där man med lyckat resultat under strafftiden introducerat utbildningar och goda kontakter med arbetsmarknaden. Många har därmed kunnat förbereda sig på ett fungerande liv i samhället efter frisläppandet. Stöd från det civila samhället kan också spela en avgörande roll i arbetet med att förhindra unga att återfalla i brott. Kriminalvårdens samarbete med de organisationer som arbetar med att stötta vid frigivning och livet därefter måste utvecklas och stärkas.
Tyvärr finns det också stora problem med återgång till en samhällsanpassning av utskrivna. Det finns därför anledning att se över villkorad frigivning, där man avtjänat en tid av strafftiden i sluten anstalt, men får möjlighet att avtjäna resterande tid i frihet. Som en preventiv åtgärd för att förhindra en återgång i kriminalitet bör domstolar under vissa förutsättningar kunna utdöma fotboja under tiden för den villkorade strafftiden.
Villkoren för när fotboja ska kunna utdömas måste utredas liksom villkoren för när denna straffpåföljd kan vara tillämplig.
|
Larry Söder (KD) |
|