År 2014 invandrade över 120 000 personer till Sverige, omkring 58 000 kvinnor och 70 000 män, vilket var en ökning med 9,6 procent jämfört med 2013. Samtidigt utvandrade omkring 51 000 personer, vilket ger en nettoinvandring på ungefär 75 000 personer.
Flyktingkrisen har gjort att antalet personer som sökt asyl i Sverige är på historiskt höga nivåer. Fram till augusti 2015 hade nära 50 000 personer ansökt om asyl i Sverige, vilket är 4 000 fler ansökningar än samma period förra året. Bara i september månad sökte 24 306 personer asyl i Sverige.
Trots stora historiska variationer i antalet som har migrerat till och från Sverige är den övergripande trenden tydlig. Sverige har under de senaste 150 åren gått från att vara ett ”utvandringsland” till att vara ett ”invandringsland”. Vissa perioder utmärker sig speciellt då in- och utvandring har haft särskilt stor betydelse för Sveriges befolkningsutveckling. Mot slutet av 60-talet var arbetskraftsinvandringen stor och den största andelen kom från Finland. Mellan åren 1850 och 1910 utvandrade var femte svensk, 1,2 miljoner till Amerika. I modern tid utmärkte sig 1992 länge som året med flest antal asylsökningar, 84 000, då främst beroende på krigen på Balkan. Sveriges största invandringsår någonsin är hittills 2014 och detta berodde främst på en stor ökning av antalet asylsökande flyktingar från kriget i Syrien.
Andelen av den svenska befolkningen med utländsk bakgrund var enligt SCB 21,5 procent år 2014.
Sverige är det land tillsammans med Tyskland i EU som har störst asylmottagning. Migrationsverket uppskattar att ungefär 350 000 personer under de kommande fyra åren kommer söka asyl i Sverige. Antalet beviljade uppehållstillstånd uppskattas under 2015 landa på ca 60 000. Ungefär hälften av dessa kommer, om inget dramatiskt sker på arbetsmarknaden och i integrationsarbetet, vara utan arbete även om tio år.
Hur vi ska kunna bereda plats, och integrera, dessa människor i det svenska samhället, den svenska arbetsmarknaden och den svenska bostadsmarknaden är en av våra största samhällsutmaningar.
Vi kristdemokrater har sedan vintern 2014 lanserat en rad förslag för att förbättra integrationspolitiken. För att snabba upp processen för dem som verkligen bedöms vara i behov av skydd föreslår vi att ansökningar från säkra länder ska avslås efter en snabbprövning. Detta är ett system som finns i andra länder och fungerar väl. Detta skulle kunna korta tiderna för dem som har verkliga skäl för asyl. Detta skulle kunna korta ned väntetiden att faktiskt få möjligheten att stanna och börja bygga sitt nya liv och söka jobb i Sverige.
Vi har vidare föreslagit att den som beviljas asyl i Sverige som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år istället för att, som idag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.
Detta är endast två förslag som inte ensamma kan åstadkomma en bättre integrationspolitik. Vad som behövs är ett helt paket med lösningar på flera fronter.
Samtidigt är det ett självändamål för politiken att vara human. Sverige ska vara ett generöst land. Men det är av yttersta vikt att politiken ger svaren på hur fler nyanlända snabbare ska få arbete och komma in i samhället. Integrationspolitiken måste också, precis som alla andra politikområden vara möjliga att i en konstruktiv anda diskutera och debattera för att komma fram till nya, bättre fungerande lösningar.
Därför menar jag att det skulle behövas en speciell parlamentarisk plattform där lösningar på integrationsfrågorna kan diskuteras, öppet, blocköverskridande och tämligen förutsättningslöst. Man kan göra jämförelsen med Försvarsberedningen, som är ett forum där Sveriges regering och de politiska partierna i riksdagen samråder om försvars- och säkerhetspolitik.
Ett motsvarande forum behöver inrättas för integrationspolitiken. Där riksdagens partier får samma underlag och gör studiebesök för att se goda exempel både i Sverige och runt om i världen. Sverige har stora chanser att kunna integrera och ge alla dessa nysvenskar trygghet, jobb och bostad – men vi behöver se en parlamentarisk integrationsberedning för att kunna göra breda överenskommelser för att lösa de olika utmaningarna på bästa sätt.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|