I dag är ofattbara 27 miljoner människor fast i nutidens slaveri genom människohandel, vilket är mer än dubbelt så många slavar som det fanns på 1800-talet. Enligt FN är ”human trafficking” numera världens andra största organiserade brottslighet, och endast vapenhandeln är större. Detta betyder att människohandel på bara några år gått om droghandeln.
Alla europeiska länder påverkas av människohandel, antingen som ursprungs-, transit- eller destinationsländer och brotten är till stor del en internationell utmaning. Det krävs därför en internationell strategi för att bekämpa brotten. I Europarådets rapport ”Prostitution, människohandel och modernt slaveri i Europa” rekommenderas alla länder att vidta en rad åtgärder
I dag finns de människor som köps och säljs även på Sveriges bakgård, och det går inte att utesluta att även barn blir sexslavar. Eftersom handeln är så lönsam, och problematiken är så stor – och växande – måste också insatserna för att stoppa detta vara proportionerliga.
I Sverige har Polisen inte prioriterat människohandelsbrott de senaste åren på grund av resursbrist. Detta måste förändras. Svenska myndigheter behöver vidta ytterligare nationella åtgärder för att bekämpa människohandelsbrott, inte minst arbetskraftsexploatering genom tvångstiggeri och tvångsbrottslighet.
Regeringen bör därför ge Polismyndigheten i uppdrag att avdela resurser för att dels höja specialkompetensen, dels kunna rycka ut vid anmälan av misstanke om brott kopplade till människohandel. Mot bakgrund av brottets allvar, och att det rör sig om organiserad brottslighet, bör särskilda kommissioner formas. Detta får finansieras genom omfördelningar av budget.
Regeringen bör också tydliggöra för landets kommuner att de genom socialtjänsten ska ingripa mot alla former av organiserat barnarbete, för att se barnen och uppmärksamma de övergrepp som kan ske emot dem i strid mot svensk lag. Kommunen har redan som vistelseort ett ansvar för dessa barn, men detta kan behöva tydliggöras.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|