Skolverkets statistik för 2014, baserad på SCB, visar att mer än hälften av barnskötarna saknar utbildning som motsvarar barn- och fritidsprogrammet på gymnasienivå. Det är oroväckande signaler.
I många år har förskolan haft två yrkesgrupper, dels förskollärare, dels barnskötare. I och med förändringarna i Lpfö som stärkte förskollärarnas pedagogiska ansvar har många kommuner fattat beslut om att konvertera barnskötartjänster till förskollärartjänster, något som nu får till resultat att många helt outbildade går på vikariat eftersom det inte finns så många utbildade förskollärare att de skulle klara att täcka upp alla tjänster i barnomsorgen. Det finns flera orsaker till att det saknas förskollärare, dels att man på nittiotalet halverade antalet utbildningsplatser, dels att det föds fler barn idag och dels att fler barn går i förskolan.
Med Gy11 förstärktes barn- och fritidsprogrammet som ett yrkesprogram. Tyvärr är söktrycket lågt, något som kan bero på signaler från huvudmän att man egentligen inte vill ha barnskötare anställda alls.
För förskolan måste det vara viktigt att ha personal som har utbildning riktad mot barn, dels högskoleutbildade, dels gymnasieutbildade. Därför bör regeringen se över möjligheten att rikta en del av utbildningsplatserna inom kunskapslyftet till utbildning mot barnskötare.
Det är också en viktig signal att arbetsgivarna uppskattar att de vikarier man har i verksamheten väljer att utbilda sig vidare istället för att fortsätta vikariera i väntan på att kommunerna ska hitta högre utbildade personer att anställa på tillsvidaretjänster.
|
Agneta Gille (S) |
|
|
Ann-Christin Ahlberg (S) |
Hans Unander (S) |
|
Jennie Nilsson (S) |
Johan Andersson (S) |
|
Jonas Gunnarsson (S) |
Krister Örnfjäder (S) |
|
Lennart Axelsson (S) |
Marianne Pettersson (S) |
|
Paula Holmqvist (S) |
Suzanne Svensson (S) |
|
Veronica Lindholm (S) |
|