Arbetsskadeförsäkringen är Sveriges äldsta socialförsäkring. Arbetsskadeförsäkringen garanterar att löntagare som skadar sig på jobbet har rätt till sjukpenning, ersättning för vårdkostnader och livränta. Det kan handla om direkta olyckor, såsom fall, eller långvariga skador, såsom exponering för farliga ämnen under flera års tid. Den allmänna arbetsskadeförsäkringen, som omfattar alla löntagare, har gjort att Sverige har undvikit den situation som råder i många andra länder, där långa och kostsamma rättsprocesser krävs mellan företag och skadad anställd för att uppnå exakt samma resultat som vi når ändå. Denna lagstiftning bidrar till det lugn som, vid internationell jämförelse, råder på svensk arbetsmarknad och är en viktig, fundamental del av den svenska modellen. Det råder bred enighet, både mellan de politiska partierna och arbetsmarknadens parter, om att det är nödvändigt med ett generöst stöd till den som skadar sig utan att detta går ut över samhällsekonomin.
De senaste tio åren har statens utgifter för arbetsskadeförsäkringen halverats – från 6 miljarder år 2005 till bara 3 miljarder i år. Frågan har debatterats i kammaren. Det finns ett antal teorier om varför läget ser ut som det gör. En sådan är att det handlar om att vi har fått en förbättrad arbetsmiljö, där redskap och verktyg alltmer fasar ut de farliga jobb som tidigare ledde till större utgifter för staten i samband med en större mängd skador. Detta finns det inte belägg för.
LO-TCO Rättsskydd AB menar istället att minskningen går att finna i den ökade otryggheten på arbetsmarknaden. Ett hårdare arbetsklimat och ett väsentligt högre tempo än tidigare i kombination med fler visstidsanställda, fler timanställda och överlag fler anställda med en osäker situation på sin arbetsplats leder till ovilja att anmäla de skador som uppstår under arbetstiden.
Ett lika stort bekymmer är, enligt LO-TCO Rättsskydd AB, att många som anmäler sina skador fastnar i den rehabiliteringskedja som infördes av den förra regeringen. I enlighet med rehabiliteringskedjan sjukskrivs människor några månader i taget istället för att få trygghet i ett fast besked. Detta innebär att det kan ta många månader, till och med år, innan arbetsplatsskadan prövas som just arbetsplatsskada och därmed uppfyller kraven som ställs på ersättning för inkomstbortfall. Fastän att det finns solklara fall på olyckor som drabbat löntagare på byggarbetsplatser, restauranger och inom vården kräver reglerna att den drabbade ska ha en bestående inkomstförlust under ett års tid innan möjligheten att söka hjälp från arbetsskadeförsäkringen aktiveras. Detta är alldeles för länge.
LO-TCO Rättsskydd föreslår istället att en fast prövningstid införs specifikt för arbetsplatsskador, utanför rehabiliteringskedjan, exempelvis efter 180 dagar. En sådan tidsbestämd prövning skulle garantera att Sveriges löntagare får den ersättning de, enligt den svenska modellen, är berättigade till. Målet är att ingen ska skada sig på jobbet, att ingen ska få nedsatt arbetsförmåga på grund av dålig arbetsmiljö. Vi är på väg dit – men till dess måste människor kunna lita på att välfärdssamhället levererar när det behövs som allra mest.
|
Mattias Jonsson (S) |
|