De senaste decennierna har överförmyndarnas verksamhet ökat. Det har blivit fler svåra fall och nya grupper som behöver stöd och hjälp har tillkommit. Ytterligare en utmaning är att antalet äldre i befolkningen blir fler och fler. Det behövs allt mer samarbete i större organisationer för att klara uppgifterna och säkra kvaliteten i verksamheten. Samtidigt har det blivit svårare att få människor att ta på sig de krävande uppdragen som god man och förvaltare.
Både Justitieombudsmannen och Riksrevisionen har flera gånger riktat allvarlig kritik mot bristerna i verksamheten. Detta talar för att vi nu behöver en översyn av hela lagstiftningen kring gode män och förvaltare. Vi behöver få till stånd en lagstiftning och organisation som är anpassad efter behoven i dagens samhälle.
Lagstiftningen behöver en total översyn. Bland annat krävs en översyn av uppdraget som sådant och den gode mannens ansvar i förhållande till socialtjänsten. Det bör klargöras hur många huvudmän en god man maximalt kan få ha. För många uppdrag kan leda till att den gode mannen inte kan tillgodose alla sina huvudmäns intressen. Uppdragets art och omfattning bör vägas in vid bedömningen av hur många uppdrag en ställföreträdare ska kunna ha. Kriterier för att kunna vara god man, hur verksamheten ska skötas och redovisas behöver också utredas. En översyn behövs vad gäller hela regelverket för gode män och förvaltare.
Antalet barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare, ensamkommande barn, har ökat markant under senare år. När barnen tas emot i en kommun får de en god man. Med tanke på att antalet ensamkommande barn ökar stadigt är det viktigt att regeringen ser till att kommunerna har förutsättningar att tillgodose behovet av lämpliga gode män. Även detta bör ingå i översynen.
Regeringen bör mot bakgrund av detta överväga en framtida översyn av lagstiftningen gällande gode män och förvaltare.
|
Lawen Redar (S) |
|