De gällande reglerna för arvsrätt innebär att när en make/maka går bort har de gemensamma barnen inte rätt till arv förrän båda föräldrarna har avlidit. Syftet har varit att skydda den efterlevande som tidigare kunde bli tvungen att gå från hus och hem när barnen krävde sin del av arvet.
Makar som har barn som inte är deras gemensamma, så kallade särkullbarn, är fortfarande helt oskyddade när det gäller möjligheten för särkullbarn att utkräva sin arvslott omgående efter dödsfallet av maken/makan. Idag har särkullbarnen till den avlidne rätt att omedelbart få ut sin del av arvet, vilket gör att det hus eller den bostadsrätt som den efterlevande bor i oftast måste säljas.
I en familj där det finns både ett gemensamt barn och ett särkullbarn kan särkullbarnet kräva sin andel av arvet omedelbart medan det andra barnet väntar tills båda makarna har avlidit. Nya förhållanden är vanliga idag, vilket gör att särkullbarn också blir allt vanligare. Att det idag går att ärva ur ett hem där en efterlevande bor är helt orimligt och en gammal kvarleva som bör ses över och moderniseras enligt dagens sätt att leva.
Dagens regelverk innebär orimliga konsekvenser för den efterlevande. Det är mycket viktigt att den efterlevandes rätt stärks i förhållande till särkullbarn. Den efterlevande ska därför behandlas på ett likartat sätt, oavsett om den efterlevande har egna barn eller särkullbarn.
Lagen bör särskilt ses över när det gäller den gemensamma bostaden. Man ska kunna sitta i orubbat bo tills även make/maka har avlidit.
|
Catharina Bråkenhielm (S) |
|
|
Jan-Olof Larsson (S) |
Monica Haider (S) |