Den politiska situationen i Iran har sedan revolutionen 1979 alltjämt hårdnat och landet har sällan visat hänsyn till eller intresse för att följa mänskliga rättigheter.
Sedan Hassan Rouhani tillträdde som president 2013 har han övertygat omvärlden att minska sanktionerna mot landet. Dock har tecken på en mer tolerant syn på politisk och facklig aktivitet uteblivit.
Situationen för fackligt aktiva i Iran har istället stadigt försämrats de senaste åren och flertal fackliga har fängslats, torterats och oförklarligt avlidit i fängelset för att de bildat fria fackföreningar och kämpat för arbetares rättigheter.
FN:s arbetsorganisation ILO konstaterade 2013 att Iran är ett av tre länder i vilka levnadsvillkor, personlig frihet och fackligt arbete är mest begränsade.
Svenska och internationella fackliga organisationer har vid upprepande tillfällen uppmärksammat de brutala övergreppen på fackligt aktiva i Iran och även påpekat att Iran, som medlem i ILO, inte har ratificerat de tre kärnkonventionerna om organisationsrätten, förhandlingsrätten och minimiålder för arbete.
Den senaste tiden har också oroväckande rapporter om politiska fångars hälsa och situation i fängelset kommit. Bara under september månad har en fackföreningsaktivist vid namn Rajaee Shahr avlidit efter en hjärnstroke som kan ha orsakats av den tortyr han utsatts för i fängelset.
Nu när ett historiskt avtal har slutits mellan EU3+3-länderna och Iran om Irans kärnenergiprogram är det viktigt för Iran att behålla och förbättra sin relation till omvärlden, i synnerhet till västvärlden.
Den svenska regeringen bör därför ta vara på tidsandan och vid dialog med Iran förtydliga att landets integrering med omvärlden förutsätter att landet upphör att kränka de mänskliga rättigheterna.
|
Azadeh Rojhan Gustafsson (S) |
|