Motion till riksdagen
2015/16:2129
av Julia Kronlid m.fl. (SD)

De kristnas och de övriga minoriteternas situation i inbördeskrigens Irak och Syrien

 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ytterligare bör verka för att uppmärksamma de humanitära och kulturella värden som håller på att gå förlorade i inbördeskrigens Syrien och Irak, och riksdagen tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör visa sitt tydliga stöd för de kristna i regionen och andra utsatta minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att FN upprättar en säker zon för utsatta minoriteter i konfliktområdena i Irak och Syrien och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att öka de humanitära insatserna i konfliktområdena – för att förhindra situationer liknande den med de svältande flyktingarna i Sinaibergen – och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att en långsiktig, konstitutionell lösning utarbetas, som i praktiken tar hänsyn till, skyddar och bevarar områdets religiösa och kulturella minoriteter och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för ett område för kristna på Nineveslätten med egen autonomi/självstyre och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för en långsiktigt hållbar lösning som tar hänsyn till kurdernas anspråk på utökat självstyre såväl som andra grupper i Irak och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att Sverige på egen hand omedelbart bör ta eget ansvar, genom att snarast möjligt införa lagstiftning som förhindrar, eller i vart fall avskräcker eller försvårar, för svenska medborgare att resa till konfliktområdena i Syrien och Irak i syfte att strida för terroristorganisationer som Isis och al-Qaida och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

De fruktansvärda inbördeskrigen i Syrien och angränsande Irak, som nära på smält samman till ett och där den ena grymheten avlöser den andra tycks inte mattas av när 2015 går mot sitt slut. Situationen är givetvis svår för alla drabbade civila i området men det finns anledning att lyfta upp just de kristna minoriteternas situation. Redan från konfliktens början har de kristna nämligen haft det särskilt svårt som utsatt religiös grupp, eftersom de, tillskillnad ifrån exempelvis sunnitiska, shia och kurdiska parter, varit färre till antalet och varken haft några grannstater eller större organisationer att stödja och försvara dem. Detta har lett till att en del kristna har fördrivits, flytt och andra mördats. Kyrkor har förstörts, präster och biskopar har kidnappats och olika kristna samfund är på väg att utplånas.

Som en följd av att terrororganisationen IS etablerat ett s.k. kalifat i området under har förföljelserna med religiösa motiv trappats upp ytterligare. När IS intog Iraks näst största stad Mosul den 10 juni kunde vi läsa i världspressen om hemska övergrepp på de uppskattat 35 000 kristna invånarna. Enligt vittnesuppgifter märktes deras hem upp med speciella symboler, varpå IS gav dem tre alternativ: konvertera till islam, bli avrättade, eller betala en särskild skatt för att få tillfällig betänketid. Resultatet blev förödande: Mosul tömdes på sin kristna befolkning, som fick fly för sina liv1,2. I samband med övertagandet inledde även Isis sin kamp för att förbjuda och förinta alla former av kulturyttringar som inte stämde överens med deras egen stränga tolkning av islam. Bland annat jämnade man bibliska profeten Jonas helgedom och andra heliga byggnader med marken.

Exemplet Mosul är talande för de kristnas utsatta situation i Syrien och Irak, som inte kan betecknas som något annat än en etnisk utrensning – ett religiöst och kulturellt folkmord[1]. Från att år 2003 ha funnits ca 1,2 miljoner kristna bara i Irak är det nu svårt att uppskatta hur många som finns kvar, kanske så få som 150 000.

Besläktad med de kristnas situation är situationen för övriga religiösa och etniska minoriteter i området, som är betydligt färre till antalet, men minst lika utsatta. Nämnas kan exempelvis yazidier, mandéer, turkmener, judar, romer och shabaker. Vissa av dem ges inte ens möjlighet att konvertera, eller betala skatt, utan ses som djävulsdyrkare av de radikala islamisterna, som helt sonika vill utrota dem.[2] Under augusti 2014 kunde vi exempelvis läsa rapporter om hur islamisterna tvingat tusentals yazidier att fly upp i Sinaibergen där de riskerade att svälta ihjäl i brist på mat och vatten[3], ett stort antal kvinnor tillfångatogs också under året och såldes sedan in i sexuellt slaveri.

Förenta nationernas expert på minoritetsfrågor betecknar utvecklingen för områdets minoriteter som förödande och oåterkallelig.[4]

Vi sverigedemokrater ser med stor oro på utvecklingen för kristna och andra minoriteter i Syrien och Irak. Av respekt för såväl de enskilda människornas liv, som för de uråldriga och skyddsvärda kulturerna, är vi angelägna om att framtiden för dem snarast möjligen säkras.

Vi vill därför att regeringen i ett internationellt sammanhang intensifierar sina insatser och verkar för:

 

 

Självstyre för kristna och kurder i Irak

Kristna gruppers historiska koppling till Nineveslätten i norra Irak är stark och det är en del av det forntida Assyriska riket. Under lång tid har assyrier/syrier/kaldéer utgjort majoritetsbefolkningen. Dessa grupper tillsammans med andra minoriteter kräver att Nineveslätten ska bli ett område med utökad autonomi, en egen administrativ provins inom ramen för den irakiska konstitutionen. Vi anser att Sveriges regering bör verka för att en autonomi med självstyre på Nineveslätten blir verklighet. Mycket har dock hänt sedan IS framfart och kurderna har också gjort anspråk på detta område.

 

Irak är en problematisk statsbildning då den ur flera aspekter är splittrad i flertalet starka subgrupper. Dels finns kulturella och etniska olikheter, dels finns även religiösa grupperingar vars problem att samexistera i en och samma stat idag är väldigt påtaglig med hänsyn till det rådande inbördeskriget och den kaotiska situation som uppstått i Irak.

 

Kurderna har visat förmåga att försvara det territorium som de ser som sitt, kurderna har visat prov på en mer demokratisk utveckling i jämförelse med andra folk i regionen. Kurderna har vidare visat på solidaritet då de gav kristna minoriteter skydd under IS härjningar. Kurderna som folk lever geografiskt relativt väl samlat, de har en brokig historia där de under olika perioder haft visst självstyre och har det även idag i norra Irak. Framförallt i norra Irak har kurderna varit med och stoppat upp IS framryckningar, kurderna har på grund av sin uppvisade förmåga att värja sig fått militärt stöd från olika västländer.

 

Med hänsyn till att Irak är en problematisk statsbildning, att centralregeringen i Bagdad inte har någon kontroll över sitt territorium, att kurderna kontrollerar sitt territorium, att kurderna har en demokratiskt uppbyggd och väl fungerande ledning anser vi innebär att de bör få utökat självstyre. Med hänsyn till den komplexa situationen bör dock frågan utredas närmare för att skapa en bättre bild för att ge underlag till ett beslut som inte innebär att vi bidrar till att destabilisera situationen ytterligare. Det finns fler olika grupperingar att ta hänsyn till i området såsom ovan nämnda kristna som enligt oss har legitima anspråk på Nineveslätten och var gränserna för kurderna i norra Irak ska gå är omstritt. En process som leder fram till ytterligare utökat självstyre eller till full självständighet måste ske fredligt och det måste finnas garantier att inga nya konflikter uppstår till följd av detta. Dessutom måste andra minoriteters intressen tillvaratas och vägas mot kurdernas krav. Med hänsyn till ovanstående anser vi att regeringen bör;

 

 

Tvärtemot att åstadkomma detta, har den svenska regeringen inte ens kunnat förhindra att våra egna svenska medborgare reser till Syrien och Irak i syfte att stödja IS och andra al Quaida-liknande organisationer och på så sätt bidra till förföljelsen och folkmordet på minoriteter. Idag räknar den svenska säkerhetspolisen med att minst 350 svenska medborgare rest för att strida i konfliktmordet, och mörkertalet kan vara stort.  Att Sverige på så sätt utgör ett konkret hot mot Iraks och Syriens utsatta minoriteter är rent ut sagt skamligt. Vi vill därför även att

 

 

 

Julia Kronlid (SD)

 

Björn Söder (SD)

Jeff Ahl (SD)

Johnny Skalin (SD)

Johan Nissinen (SD)

Pavel Gamov (SD)

 

 

[1] http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=48350

[2] http://hbl.fi/nyheter/2014-08-09/641111/iraks-minoriteter-drabbas-allra-varst

[3] http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19340484.ab

[4] http://hbl.fi/nyheter/2014-08-09/641111/iraks-minoriteter-drabbas-allra-varst